Debatt: Fler sprututbytesprogram gör vården mer jämlik

Kyparen fyller på vinglaset på bordet. Du tackar på din brutna engelska och för gaffeln till munnen. Den salta smaken av musslan smälter ihop med det fruktiga vinet. Smittan från hepatit A som överförs via maten besegras av det vaccin du förebyggande fått innan resan.

Din 18-åriga dotter åker på sin första utlandsresa med vänner. De pratar glatt om sol, bad och fest. Innan vaccinerar hon sig mot Hepatit B.

Anna har injicerat heroin i sju år. Hon vänder sig till sprututbytesverksamheten och får nya sprutor för att bland annat förebygga att bli smittad av hepatit C och hiv.

Gemensamt för alla är att de vill skydda sig själv och andra mot vissa blodsmittande sjukdomar. Men är det lika enkelt för dessa personer att få samma förebyggande vård?

”En jämlik hälso- och sjukvård innebär att vården tillhandahålls och fördelas på lika villkor för alla.” Det kan man läsa på socialstyrelsen.se. Tyvärr vet vi att detta inte är sanningen för många i Sverige idag. En grupp som inte får vård på lika villkor är de som kan kallas ”tunga missbrukare” och injicerar droger. Anna är en av dom.

I ungefär hälften av alla landsting finns idag inte möjligheten till sprututbyte. Det betyder att det är många personer som aldrig nås av denna förebyggande vård. Anna har turen att bo i rätt landsting och för henne är det en trygghet.

Enligt Folkhälsomyndigheten rapporteras cirka 2 000 personer varje år med nyupptäckt hepatit C. Av dessa är cirka 25 procent i åldern 15–24 år och av dom har 85 procent fått smittan när de injicerat droger. Hälften av alla som injicerar droger och delar spruta förväntas vara smittade inom två år. Vanligast är att smittan upptäcks när personen är runt 35 år. Det betyder att många går länge utan behandling, vilket kan leda till både skrumplever och levercancer. Detta är en grupp i behov av vård men som sällan söker upp den själv. Vården måste istället bli bättre på att nå dom som ett steg på väg att uppnå en jämlik vård. Ett sätt är att öppna fler möjligheter för sprututbyte.

Sprututbyte förordas av flera instanser och myndigheter nationellt och internationellt. Folkhälsomyndigheten, Socialstyrelsen, Röda Korset, FN:s hiv-program UNAIDS, Världsbanken, WHO och EU:s narkotikaorgan. Alla ser dom sprututbyte som ett sätt att förhindra blodsmitta och öka hälsan. WHO har även som mål att eliminera hepatit B och C i världen till år 2030.

Utöver nya sprutor i utbyte mot gamla, vilket även är ett sätt att få kontroll på kanyler så de till exempel inte slängs i parker, så kan Anna testas för hiv, hepatit B och C och få vaccination mot hepatit A och B. Att förhindra blodsmitta är det största målet. Men det finns även krav på att verksamheten ska föra ett väl fungerande samarbete mellan myndigheter och hälso- och sjukvård, som tillsammans har målet att motivera till att påbörja rehabilitering mot ett drogfritt liv.

Vill Anna ta steget att sluta med droger ska en väl fungerande vårdkedja finnas som stöd. Här finns bland annat möjligheten att få kontakt med beroendevård, socialtjänst och barnmorska. I Malmö och Lund hade en majoritet av de som påbörjade en behandling under 2011 deltagit i sprututbytesverksamheten, enligt en utvärdering av Socialstyrelsen i november 2012.

Sprututbyte står inte i motsats till en restriktiv narkotikapolitik. På det är Finland ett exempel där det är förbjudet att sälja, använda och inneha narkotika, och de har en nolltolerans mot all form av användning av droger. Samtidigt regleras sprututbytesarbetet i smittskyddslagen vilket innebär att alla kommuner är skyldiga att ha sprututbyte för de som injicerar droger tillsammans med hälsorådgivning.

För rätten till hälsa och jämlik vård, starta fler sprututbytesverksamheter!