Hoppa till innehållet

Opinion

Debatt: Fem år sen afghanska sittstrejken – kampen fortsätter

Bild: Lars Pehrson/SvD/TT

Dagens ETC.

För fem år sedan idag startade Fatemeh Khavari och Ung i Sverige den afghanska sittstrejken. Den gav oss den nya gymnasielagen, som har räddat många unga, men den gav oss också utbrändhet, hopplöshet och förtvivlan, skriver Anna Hagnefur.

Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

För fem år sedan idag, den 6 augusti 2017, startade Fatemeh Khavari och Ung i Sverige den uppmärksammade afghanska sittstrejken, som kom att vara i 58 dagar på tre olika platser i Stockholm. Den gav oss den nya gymnasielagen, som har räddat många unga, inte bara afghaner. 

Men den gav oss också utbrändhet, hopplöshet och förtvivlan. Unga människor tog sina liv, deporterades och flydde vidare i Europa. Och fortsätter att göra så. 

Kampen fick människor att förlora förtroendet både för myndigheter och politikens förmåga att stå upp för mänskliga rättigheter. Ingen som inte varit på insidan av den kampen, kommer någonsin förstå mörkret. Och vad det gör med människan.  

Jag slutade vara socialdemokrat och blev vänsterpartist i valet 2018. Sommaren 2019 så satte sig de afghanska barnfamiljerna på Norra Bantorget. De hade alla fått avslag och många av barnen var födda i Sverige. Kampen leddes av Fatma, Shgofa och Masoume. Två har nu uppehållstillstånd i Frankrike, en fick efter otaliga avslag och ett psyke av buckligt stål, till slut stanna i Sverige med sina döttrar. 

En annan familj jag känner från Norra Bantorget väntar fortfarande. Föräldrarna är gamla och sjuka, och deras dotter nekade Migrationsverket alldeles nyligen arbetstillstånd i väntan på prövning. Hon skulle egentligen arbetat som konditor på Grand Hotel i sommar, men Sverige kan ju inte säga; ”dom kommer hit och vill inte jobba!”, om man ger ut arbetstillstånd hur som helst, eller hur? 

Jag minns citatet på Branting-monumentet på Norra Bantorget; ”Han väckte slumrande krafter hos folket och ledde dess kamp för frihet och rättvisa, framtiden göms i hans verk”. Man undrar vilka samtal den Nobelpristagaren hade haft med demonstranterna om vi kunde böja tiden. 

Socialdemokratin är ur led. 2021 promenerar talibanerna in i Kabul och tar makten. Världen håller andan ett par sekunder, och går sedan vidare med sina liv. 

I juli i år rapporterade Migrationsverket att 142 kvinnor och 40 flickor har fått avslag, trots att Afghanistan nu är en talibanregim som bestämmer kvinnans klädsel, förbjuder henne att lämna hemmet utan en mahram och förnekar flickor och kvinnor rätten till utbildning. 

När årets Democracy Index presenterades så landade Afghanistan på sista plats efter Myanmar och Nordkorea. Det är alltså hit Migrationsverket vill deportera människor, bland andra 182 kvinnor och flickor. Sjuka äldre och unga vuxna som kommit till Sverige som barn.  

Sittstrejken delade in svenskar i tre lag, de som hatade, de som kämpade och de som höjde något på ögonbrynet men behöll distansen. Haters gonna hate, låt dem. 

Vi som kämpade, vi är trötta men kampen fortsätter. Till er andra har jag sammanställt en aktivitetslista så här på jubileumsdagen, ta gärna del av den.  

Rösta sedan medmänskligt. Sverige varken ska eller kan ta emot ”hela världen”. Men vad är vi för land om politikerna, trots internationella påtryckningar, vägrar utreda rättssäkerheten inom myndigheter som ska hantera vårt samhälles mest sårbara, de som flytt från krig och förtryck. 

Vänsterpartiet är det enda röda partiet som vill se en utredning av myndigheternas hantering av asylärenden. Socialdemokraterna satsar på återvändandecenter. 

För länge sedan sa den socialdemokrat som fick mig att bli vänsterpartist såhär: 

”Å ena sidan känner vi problemens svårighet, å andra sidan är vi medvetna om våra möjligheter. Vi går mot framtiden med kunskapen som instrument och övertygelsen som drivkraft. Och uppgiften kan aldrig bli för stor. Ty politik, kamrater, det är att vilja något.”  

EN AKTIVITETSLISTA: 

Se David Wikdahls dokumentär ”Sittstrejken” 

Läs Thord Erikssons ”Dom som stod kvar”, Elin Perssons ”De afghanska sönerna” Viktor Bankes ”Andrum” eller antologin ”2015 - Till asylrättens försvar”  

Följ Marit Törnqvist på Twitter och ta del av hennes projekt #denstorasaknaden  

Besök manifestationen för en human och rättssäker migrationspolitik, varje onsdag på Riksbron utanför Riksdagen, 16.30. 

Bjud bibliotekarien Elisabet Rundqvist på en lunch och be henne berätta om självmordsstatistiken bland ensamkommande som hon har samlat in.

00:00 / 00:00