Debatt: Felaktigheter om yrkesfiske

Nyfiken på grön innovation?

Kolla in de senaste produkterna på Varuhuset ETC.

”Skarpsillfisket är bland det mest miljövänliga som finns.” Det skriver bloggaren och debattören Anders Svensson i ett svar på Anders Englessons debattartikel ”Hållbarhet står sig slätt mot profit” som publicerades i ETC nr 3 2016.

Anders Englesson från Miljöpartiet kommer i sin debattartikel om skarpsillsfiske i Östersjön med en rad felaktiga påståenden. För det första så är utgångspunkten felaktig. Att stora båtar dammsuger havet och fiskar slut på all sorts fisk är hans grundinställning och det verkar vara utgångspunkten för inlägget. Påståendet är helt enkelt inte är sant. Stora fiskebåtar under svensk flagg fiskar bara fisk där det inte finns några problem med bestånden. Det handlar i huvudsak om sill, skarpsill, makrill och tobis, i Östersjön bara om sill och skarpsill.

Englesson påstår att vidare det finns 90 meter långa fiskebåtar som ägnar sig åt skarpsillsfiske i Östersjön och att de skulle komma från den svenska västkusten. Det finns faktiskt inte en enda 90 meter lång fiskebåt i Sverige. Det är inte heller så att en stor fiskebåt med nödvändighet fiskar mer än en mindre. Hur mycket en båt fiskar beror på kvoterna/fiskerättigheterna och inte på båtens storlek.

Det finns förstås inte heller en enda fiskebåt med 10 000 hk i Sverige. Sveriges största fiskebåt är GG 505 Polar. Den är 62 meter lång och har en motor på 2 940 kW (3 998 hk). Det är också så att moderna fiskebåtar får allt mindre huvudmotorer. Nya svenskägda, men danskflaggade, S 364 Rockall ska exempelvis få en motor på 2 999 kW jämfört med gamla E 532 Rockalls motor på 3 898 kW.

Englesson påstår också att bifångst av lax är ett problem i skarpsillsfisket. Jag utesluter inte att lax fångas som bifångst i skarpsillsfiske. Det verkar naturligt att det skulle vara så då skarpsill är en viktig föda för lax i Östersjön. Men jag kan inte hitta någon rapport som bekräftar Englessons uppgifter. Det betyder inte att de måste vara osanna, men sannolikheten för det ökar förstås.

Lax nämns inte som ett problem i några ICES-rapporter om lax, laxfångster, skarpsill och skarpsillsfiske. Istället nämns i dessa rapporter att bifångsterna i skarpsillsfisket är små och försumbara förutom vad det gäller sill. ICES är Internationella Havsforskningsrådet och det är den organisation som rekommenderar hur mycket som kan fiskas utifrån forskning. Det stora bifångstproblemet vid skarpsillsfiske handlar med andra ord om sill.

I verkligheten så är skarpsillsfisket bland det mesta miljövänliga fiske som finns. Bifångsterna är små, påverkan på botten i stort sett ingen (fiske med flyttrål är det vanliga och de rör inte bottnarna) och bränsleåtgången är liten i förhållande till mängden fångad fisk. Det storskaliga skarpsillsfisket konkurrerar inte heller med det kustnära fisket, dels för att små båtar inte kan fiska där de stora fiskar och omvänt, dels för att de ofta fiskar olika arter. Situationen för bestånden av skarpsill och sill är dessutom stabil och någon risk för utfiskning och överfiske finns inte för närvarande.

Englesson undanhåller också läsaren en viktig sak. Nämligen att lax, sill och skarpsill från Östersjön inte får säljas som människoföda inom EU (förutom i Sverige) då de innehåller för mycket miljögifter, dioxiner. Vid tillverkning av fiskmjöl och fiskolja kan dioxinerna tas bort och fiskoljan kan sen säljas till människor eller liksom fiskmjölet användas i foder.

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.