Debatt: Liberalismens sista kram

Det fanns en gång ett parti som kallade sig för liberalerna. Ett parti som stod för individens frihet, rättsstatliga principer och social rörlighet. I dag är liberalism endast ett märke i partinamnet. Ungefär som ”Demokratisk” i den Demokratiska Republiken av Korea.

Fredagen den 13:e hände det. Med 183 dagar kvar till riksdagsvalet omfamnade Liberalerna Sverigedemokraterna genom en starkt symbolisk kram. 

Genom kramen med Jimmie Åkesson (SD) abdikerade Simona Mohamsson (L) från den ideologi som en gång utgjorde Liberalernas DNA. Att öppna dörren för Sverigedemokraterna i en framtida regering är inget annat än en kapitulation inför den extremism partiet förr lovat att bekämpa.

Detta är ett sorgligt öde för Liberalerna. Det är ju ändå ett av Sveriges första partier som har en stolt historia bakom sig. 

Under Liberalernas storhetstid i valet 1911 samlade de över 40 procent av väljarna – numera en avlägsen liberal dröm. Under efterkrigstiden, med Bertil Ohlins socialliberalism, utmanade dåvarande Folkpartiet socialdemokratin om visionen för välfärdsstaten. 

Simona Mohamsson har gjort sitt val. 

Men sedan 1950-talet har väljarstödet stadigt eroderat. Bengt Westerberg försökte rädda denna nedåtgång – man talar om den så kallade “Westerbergeffekten” – men nedgången gick inte att stoppa. 

Efter valet 2018 återstod 5,49 procent, och idag sägs det finnas fler ”flat earthers” i Sverige än medlemmar i Liberalerna (mindre än 8 000).

De liberala principerna har offrats för kortsiktig sakpolitik. Ju mer deras principer frångås desto mer försvinner den liberala idén. Kalla det för pragmatism om du vill. Men den som eldar med brädorna från sitt eget hus för att hålla värmen står snart hemlös.

Det går inte att tvätta bort bilden av när Simona Mohamsson kramar om ”Bevara Sverige svenskt-partiet”, det vill säga Sverigedemokraterna. 

På samma sätt går det inte att tvätta bort bilden av Bengt Westerberg när han lämnade tv-studion efter valet 1991, då Ny Demokrati kom in i riksdagen, eftersom han vägrade delade soffa med dem. 

Medan Westerberg visade principfasthet visar Mohamsson ideologisk kapitulation.

Valet i höst kommer inte bara att definiera Sveriges, framtid utan vilka vi är som politiker och människor. Hela Sverige står nu inför ett vägval och vi måste bestämma vilken framtid vi vill skapa. 

Simona Mohamsson har gjort sitt val.