Hoppa till innehållet

Opinion

Debatt: Facket sviker lärare som larmar

”Jag informerade facket om den kommande mediegranskningen, men istället för att stödja oss lärare meddelade facket Academedia om vårt larm”, skriver debattören.

”Jag informerade facket om den kommande mediegranskningen, men istället för att stödja oss lärare meddelade facket Academedia om vårt larm”, skriver debattören.

Bild: Jessica Gow/TT

Dagens ETC.

Lärarfackens misslyckande i skandalen på Cybergymnasiet signalerar att de prioriterar att skydda skolornas rykte framför att arbeta mot systematiska fel inom skolsystemet. Detta skapar och upprätthåller en kultur av fusk som underminerar hela utbildningsväsendets integritet.

Det nya facket Sveriges lärare behöver en tydlig policy för att hantera det tryck som lärare får utstå, och som i dagsläget riskerar att forma en ny sorts lärarkår utan egen röst eller vilja. Det skriver Rickard Öhman, själv lärare på Cybergymnasiet.

Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

I juni 2021 larmade ett tiotal lärare, inklusive jag själv, om att skolledningen ändrade betyg på Cybergymnasiet. Misstankar hade funnits under en längre tid och vi hoppades att vi skulle få se sanningen när fackliga företrädare tillsammans med skolchefen samlade in våra berättelser och bevis, den ena berättelsen mer chockerande än den andra. Men sedan hände ingenting.

Efter sommarlovet fick jag, via mitt lokalombud i kopieringsrummet, reda på att facket hade avslutat ärendet utan att informera oss lärare som hade larmat. Man nöjde sig med att bekräfta att skolledningen inte längre skulle sätta betyg, vilket sedan inte ­följdes. Fusket fortsatte, mer subtilt denna gång och i mindre omfattning, men hoppet hade släckts för de lärare som hade larmat.

Den känslomässiga påfrestningen av att rapportera fusk mot arbetsgivaren kan inte överdrivas, det var en svår och smärtsam upplevelse för många lärare. Att larma mot personer man respekterar och har vänskap med, och som man arbetar tillsammans med under svåra förhållanden, testade verkligen dessa modiga lärares integritet.

Tack vare journalisternas arbete kunde ett annat tiotal lärare, inte samma som tidigare, larma till media om det fortsatta fusket på Cybergymnasiet. Jag informerade facket om den kommande mediegranskningen, men istället för att stödja oss lärare meddelade facket Academedia om vårt larm. Detta ledde till att Academedia efterfrågade namn på de som hade deltagit i mediegranskningen.

Fackets inblandning (med undantag för de lokala ombuden) kändes inte bra när Academedia tog åt sig äran för att ha upptäckt den fortsatta felaktiga myndighetsutövningen. Det kändes heller inte stöttande när fackets undersökning i samarbete med Academedias kvalitetsteam likställde vittnesmål från det dussin lärare som hade upplevt påtryckningar med de som inte hade gjort det. Det är viktigt att lärarna tas på större allvar.

Lärare behöver idag ett ­orubbligt stöd från facket, och jag undrar hur man kan undvika samma misstag som gjordes på Cybergymnasiet. Vilket system har man för att hantera larm om oegentligheter? Hur kan man se till att lärare förstår sina rättigheter och vet hur de ska hantera situationer där de konfronteras med sådana problem? Och framför allt, hur stöttar man och ger feedback till de lärare som faktiskt larmar?

Om lärarnas integritet kränks, kommer nästa generation att drabbas hårdare än vad många inser. Därför måste lärarfacket främst arbeta för att skydda lärarnas integritet, inte för att skydda skolornas rykte.