Hoppa till innehållet

Opinion

Debatt: F är inte problemet

Bild: Anders Wiklund/TT

Dagens ETC.

Varje tecken på att en elev inte verkar klara en viss årskurs eller ämne kräver insatser. Men utan en nedre gräns för vad eleverna bör behärska ett visst skolår, tillåts eleverna att misslyckas på samma sätt som nu.

Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

Just nu hörs flera röster för att ta bort betyget F. Ett argument som förs fram är att eleverna får dåligt självförtroende och slås ut (Dagens Nyheter 20/5). Bedömningsforskare Alli Klapp anser att elever inte ska kunna få underkänt bland annat då det får en negativ effekt på de lågpresterande eleverna (Dagens ETC 20/5 och SVT 23/5). Lärarnas riksförbunds Åsa Fahlén (Skolvärlden 24/5) för fram synpunkten att betyget F skapar merjobb och stress för lärarna.

Ingen elev vill bli underkänd, ingen lärare vill underkänna och ingen förälder vill se sitt barn underkänt. Intuitivt kan betyget F verka hårt och kallt, till och med meningslöst. Men hela idén med en godkäntgräns (E) är att definiera en kunskapsnivå som betyder ungefär ”du har tillgodogjort dig den här terminens/kursens kunskapsstoff i det här ämnet”. En sådan gräns för ofrånkomligen med sig att inga eller mycket bristfälliga kunskaper i ett visst ämne helt enkelt inte motsvarar godkänt (minst E) utan istället är underkänt (F).

I den återkommande, högst förvirrade, betygsdebatten är det viktigt att vara på det klara med att det är godkäntgränsen som klargör skolans ansvar för att leverera en undervisning värd namnet, en undervisning som leder till att elever får de kunskaper som behövs för att klara sig i samhället. Godkäntgränsen är därför själva garanten för elevernas kunskapsrätt.

Var E-gränsen ska sättas kan och bör vara föremål för en kontinuerlig diskussion inom lärarkårens ämnesgrupper. Men att förespråka att betyget F ska bort innebär i praktiken att man vill befria skolan från ansvar.

Det innebär också att man nonchalerar det kunskapsrelarerade betygssystemets grundprincip, att ett visst betyg ska motsvara ett visst kunskapsvärde.

Så är då allt i sin ordning, eller? Nej, långt ifrån! År efter år pågår och accepteras ett massivt svek mot de elever som är på väg mot, eller har fått F. Inte sällan händer nämligen ingenting. Detta trots att skollagen sedan ett decennium varit solklar: eleverna har rätt att få det stöd som krävs för att nå kunskapsmålen.

Det är inte ovanligt att elever kommer till högstadiet med förmåga att räkna och skriva på en nivå som motsvarar årskurs 4 eller lägre. Dessa elever kommer garanterat få ett antal F. Orsakssambandet är lika logiskt som det är grymt. Så länge elever tillåts skutta uppåt i skolsystemet utan att de behärskar de förkunskaper som krävs för nästa nivå kommer F-regnet fortsätta skvala över av våra svenska tonåringar. Det är skamligt. Eleverna döms på det här sättet till återkommande misslyckanden.

Varje tecken på att en elev inte verkar klara en viss årskurs eller ämne kräver insatser. Men utan en nedre gräns för vad eleverna bör behärska ett visst skolår, tillåts eleverna att misslyckas på samma sätt som nu, bara det att vi slutar tala om saken och inte längre bär ansvar för att göra någonting åt problemet – precis som i det relativa betygssystemet! Locket på!

Beröringsskräcken är begriplig. Skolans misslyckande är hisnande, cirka 24 procent saknade ett eller flera godkända betyg från grundskolan 2021.

Men eleverna lär sig knappast mer av att vi blundar för deras otillräckliga kunskaper. De riskerar definitivt dåligt självförtroende och utslagning men orsaken är kunskapsluckorna, inte benämningen av desamma.

Nu befinner vi oss i ett skede där F upplevs som ett problem eftersom många elever får F och mår dåligt av det. Vi kan göra som på 2010-talet och skylla under­måliga kunskapsresultat på betygs­systemet. Eller så kan vi ta tag i problemet med för låga kunskap­er och i vissa fall för höga eller för otydliga godkäntgränser.

Ett F i betyg är aldrig kul men det skulle inte behöva vara så dramatiskt. Det betyder ju bara ”i nuläget kan du inte det som krävs, du behöver träna på…”. Vi kan undvika många F genom att regelbundet följa upp vad eleverna kan och utifrån det planera undervisning, prioritera resurser och sätta in relevanta åtgärder i tid.

Det är inte betyget utan skolans handlingsförlamning och avsaknad av verkningsfulla åtgärder som gör betyget F hårt, kallt och meningslöst.

00:00 / 00:00