Debatt: Sluta ge utrymme till förövare som Hildebrand

I dagarna har flera medier uppmärksammat Staffan Hildebrand, som öppet talar om sitt förflutna med sexualbrott mot barn. Rubrikerna fokuserar på hans känslor, hans vilja att ”botas” och hans kreativa projekt. Det här är ett mönster vi sett tidigare. Paolo Roberto fick omfattande medial uppmärksamhet efter sin dom för sexköp. Istället för att belysa de utsattas erfarenheter handlade diskussionen om honom, hans känslor och framtidsplaner. Internationella exempel, som R Kelly och Harvey Weinstein, visar samma problem: förövarens perspektiv tonar ner utsattas erfarenheter och får oproportionerligt stort utrymme i nyhetsflödet. 

Att låta förövare stå i centrum bidrar inte till förståelse eller förebyggande av sexualiserat våld – det riskerar snarare att normalisera deras handlingar och förminska de utsattas upplevelser. Hur brott påverkar den som begått dem är ofta irrelevant för det offentliga samtalet medan de utsattas erfarenheter är avgörande för att samhället ska kunna förebygga våld och stötta de drabbade.

Att ge förövare medialt utrymme är inte bara en fråga om rubriker, det är en fråga om vilka värderingar samhället signalerar. När medier lyfter deras berättelser öppnas dörrar för nya möjligheter: de kan delta i program, regissera filmer, producera musik eller återigen inta offentliga arenor. Samtidigt marginaliseras de som verkligen drabbats och deras behov av stöd och samhällsengagemang osynliggörs.

Därför har journalistiken ett ansvar att lyfta de röster som alltför sällan får komma till tals. Det innebär att prioritera organisationer som arbetar med målgruppen, statistik och forskning som bidrar till samhällsförändring. 

Enskilda utsatta ska givetvis inte pressas att offentligt berätta om sina erfarenheter. Storasyster ger stöd till omkring 2 500 utsatta årligen och en del av vårt uppdrag är att vara deras megafon. Vi samlar och förstärker deras röster på ett sätt som är tryggt. Det är deras samlade berättelser som skapar förståelse, förebygger sexualiserat våld och hjälper oss att bygga strukturer som skyddar framtida generationer.

Media måste ställa sig själva en enkel men avgörande fråga: vilket samtal vill vi bidra till? Vill vi ge utrymme åt de som begått brott, eller vill vi skapa en offentlig diskussion som stärker utsatta, förebygger sexualiserat våld och förändrar samhället? Svaret borde vara självklart. Det är dags att sluta ge förövare utrymme och istället lyfta dem som verkligen har något viktigt att säga.