Debatt: Extremism är att alltid hävda marknadslösningar

 Dessa egenskaper är politisk hårdvaluta i svenska eftervalstider och med den tilltagande skörd av intervjuer och uttalanden som nu gjorts, ligger det nära till hands att kröna Annie Lööf (C) och Jan Björklund (L) till mästare av illa dolda försök att framhäva sina partiers obestridliga rimlighet i en värld som brinner.

”Framåt mot extremism” – en sammansmältning av Centerpartiets och Liberalernas valkampanjer och en illustration av partiernas självbild. Höger och vänster är inte så viktigt att prata om längre, utan ”framåt” är riktningen som gäller. Motståndet mot extremism har kunnat slipas om till ett tveeggat svärd som utdelar hugg mot Sverigedemokraterna men i allt högre grad också mot Vänsterpartiet. Annie Lööf förklarar efter första talmansrundan att för henne är det viktigt att ”ytterlighetspartierna – V och SD – inte får politiskt inflytande”. Mantrat om SD och V som jämförbara extremistpartier har nu rapats upp i så många intervjuer och på så många ledarsidor att det är lätt att tappa räkningen. Att få etablera detta som en sanning vore otvivelaktigt en stor vinst för den borgerliga högern.

Men vad är det då de pratar om? En ytterlighetsposition är ju inte nödvändighetsvis av ondo i ett förskjutet landskap. När högerns politiker med darrande allvar i rösten talar om den lurande faran i Vänsterpartiets förmenta extremism är det lätt att glömma att faktiskt se till politikens innehåll. Vänsterpartiet har förespråkat skattehöjningar för den kommande mandatperioden, men dessa skulle inte vara högre än att endast en del av Alliansens massiva skattesänkningar under åren 2006-2014 skulle rullas tillbaka. Vänsterpartiet ställer sig kritiskt mot att offentliga medel kan gå till privata aktörer i välfärden och där sällar de sig till en stor majoritet av världens politiker då de svenska driftsformerna av vård, skola och omsorg saknar internationellt motstycke. Inför valet 2018 utsåg Naturskyddsföreningen Vänsterpartiet till det klimatsmartaste valet. Är det detta Annie Lööf kallar en ytterlighetsposition när hon försöker hålla ihop sitt eget partis krackelerande giftgröna fernissa?

Det är allvar nu. Ge ett bidrag till ETC Stödfond för att säkra utgivningen av Sveriges enda rödgröna dagstidning. Använd ETC Varuhuset eller:
Swisha: 123 508 754 9
BG: 5372-9141  

Istället för att endast förstå extremism som en egenskap som uppstår i relationen till andra kan vi se till innehållsmässiga kriterier. Extremism skulle kunna förstås som en blind övertygelse om någontings riktighet, en politisk åsikt som inte lämnar något utrymme för kompromisser eller pragmatism. Med denna definition och med blicken riktad mot klimat- och miljöfrågan är det tydligt att majoriteten av riksdagspartierna företräder en extremistisk position i tron på marknadens logik och tillväxtens fortsatta nödvändighet. Vi lever i en värld som styr mot sin egen undergång. Tidningen Veckans Affärer citerar en kommande FN-rapport om global hållbarhet: ”Marknadskrafterna dödar planeten”. Att som den svenska borgerligheten stå fast vid marknadens lösningar på klimatkrisen och samtidigt gasta om extremism så fort Sveriges mest klimatvänliga parti kommer på tal känns som uppochnervända världen.

Karl Gauffin, 

Aktiv i nätverket ”Framtidens välfärd”