Debatt: EU-pengar bidrar till fortsatt kolonialism

Europa har en lång tradition av kolonialism. Slavhandel och utsugning av de underkuvade länderna i Asien, Afrika och Sydamerika gav rikedom och välstånd till Europas kungar, adel och köpmän.

Än i dag fortsätter utsugningen om än i mer sofistikerade former än kung Leopolds avhuggna händer på protesterande slavar på gummiplantagen i Kongo. EU:s jordbruksstöd leder till smör- och köttberg som dumpas på världsmarknaden till priser som ligger långt under produktionskostnaderna. Ett exempel: Kött såldes till så låga priser på 1980-talet att bönderna i Sahel (länderna söder om Sahara) inte hade någon marknad för sina produkter. De lät då bli att slakta. Boskapsstammen växte och betade av den lilla kvarvarande växtligheten för att sedan förtvina.

Liknande effekter har EU:s fiskepolitik. Utanför Västafrikas kuster, bland andra Västsahara och Senegal, bottentrålar europeiska fiskeflottor och tömmer haven på fisk. Det lokala fisket kan då inte längre försörja fiskarbefolkningen.

Detta är en av bakgrunderna till folkvandringen från Sahel till Europa. Den går via slavrutten som Fabrizio Gatti så kusligt väl beskrivit i ”Bilal” genom Mali och Niger till Libyen och vidare med ranka små båtar till Italien.

Hur reagerar EU på detta? Politiken går ut på att hindra flyktingar och migranter. Den alltmer diktatoriske Recep Tayyip Erdoğans Turkiet får tre miljarder euro för att hindra syriska flyktingar att ta sig till Europa. Stora insatser görs för att stoppa ”flyktingsmugglare” på Medelhavet. Man satsar också stort i andra afrikanska länder.

EU har anslagit många miljoner Euro i Västsahel – Mauretanien, Mali, Niger och Senegal. Syftet sägs vara att stoppa irreguljär migration, trafficking, skydda migranters rättigheter och underlätta deras återvändande. Samarbetsparterna som anges i fördraget är alla polis- och militärorganisationer. De uppgifter som anges är att träna polis i gränskontroll och förse dem med adekvat utrustning. En kampanj görs för att lokalbefolkningen skall se riskerna med irreguljär migration. Motsvarande stöd ges till korrupta klaner i Libyen.

Ett annat exempel är Sudan. EU har träffat ett avtal med dess regim som innebär att de får miljoner euro för säkerhets- och gränsövervakning, teknisk utrustning och utbildning till de som utför arbetet. Vilka är de? En ökänd milis som Sudan har gett ansvar för gränskontroll.

Denna milis är känd från inbördeskriget i Sudan 2003. Den hette då Janjaweed och brände byar, mördade och våldtog icke-arabisk befolkning i Darfur. Med de sudanesiska ledarnas goda minne. FN:s säkerhetsråd uppdrog år Sudan att avväpna milisen men så skedde inte.

Denna milis har omorganiserats till en paramilitär styrka RSF (Rapid Support Forces) och har fortsatt sin våldsutövning. Till exempel angrep de en fredlig demonstration i Khartum 2013 och dödade 170 människor. Det är alltså detta paramilitära gangsterband som sköter gränsövervakningen i Sudan och som EU stöder för att hindra flyktingar från diktaturerna Eritrea, Etiopien och Sudan att fly från sina förtryckare.

EU:s politik är både djupt inhuman och kontraproduktiv. Den förföljelse av oliktänkande och etniska grupper som Sudan bedriver leder till fler flyktingar. Försöken att stoppa migrationen ger bara temporära resultat. Vi ser redan nu hur hundratusentals samlas i Italien och Spanien. De söker andra lika livsfarliga vägar att nå Europa.

Det måste finnas alternativ till att låta diktatorer och korrupta regimer attackera flyktingar och migranter. Vad gör våra valda representanter i Europaparlamentet för att skapa en mer human politik i EU?

Jan Molin