Hoppa till innehållet

Opinion

Debatt: EU:s besök till Turkiet är en propagandaseger för president Erdogan

Turkiet har under president Erdogan snabbt rört sig i en antidemokratisk riktning, skriver MP:s Alice Bah Kuhnke i en debattartikel.
Turkiet har under president Erdogan snabbt rört sig i en antidemokratisk riktning, skriver MP:s Alice Bah Kuhnke i en debattartikel. Bild: Bild: AP

Dagens ETC.

Turkiet tvingas snabbt i antidemokratisk riktning av Erdogan. Att då skicka ledande EU-företrädare att ge löften om fördjupat samarbete – det är att servera honom legitimitet på ett silverfat, skriver Alice Bah Kuhnke (MP).
Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

Det senaste året har EU tagit senkomna men nödvändiga steg för att skydda demokratin. Vid årsskiftet infördes den lag som villkorar utbetalningar från EU-budgeten med respekt för rättsstatens principer, och höga företrädare för unionen har kritiserat de diktaturflörtande regeringarna i Polen och Ungern i allt hårdare ordalag.

Därför sticker det särskilt mycket i ögonen när EU:s allra högsta företrädare nyligen besökte Turkiet för att prata om mer samarbete. EU-ledarnas dubbemoral är slående. Att stå upp för demokratin på hemmaplan går inte ihop med att bortse från samma värden utanför EU:s gränser.

Turkiet har under president Erdogan snabbt rört sig i en antidemokratisk riktning, och på senare tid har angreppen på demokratin och mänskliga rättigheter intensifierats. Presidenten är i färd med att förbjuda oppositionspartiet HDP, landets tredje största parti, och övergav för några veckor sedan Europarådets konvention om att förebygga och bekämpa våld mot kvinnor. HDP:s tidigare partiledare sitter fängslad sedan 2016, och allt större delar av statsmakten lyder direkt under regeringen. Domstolar och statskontrollerade medier används i stor utsträckning för att tysta kritiska röster och för att krossa hela folkrörelser.

Att i det läget skicka kommissionens ordförande Ursula von der Leyen och rådets ordförande Charles Michel att framföra löften om fördjupat samarbete ringer oerhört illa. Att Erdogan dessutom passade på att förödmjuka kommissionens ordförande, den enda kvinnan vid mötet, gör inte saken bättre. EU:s visit blev inget annat än en nationell propagandaseger för president Erdogan, serverad på silverfat av unionens främsta  företrädare.

Löftena om större utbetalningar till Turkiet för att landet ska stoppa migranter som försöker ta sig till Europa är förkastliga. Migrationsavalet med Turkiet är en skamfläck på Europas arbete för mänskliga rättigheter, och en symbol för EU:s dysfunktionella migrationspolitik. Nyligen betalades det sista av avtalets utlovade drygt 60 miljarder kronor ut till Turkiet, och framstående företrädare för unionen har sagt att det bör förnyas “så snart som möjligt”.

Ett nytt sådant avtal skulle undergräva vårt arbete för att värna demokratin i Europa. Efter en lång kamp lyckades vi förra året driva igenom en mekanism som knyter respekt för rättsstatens principer till utbetalningar från EU-budgeten. Lagen kunde blivit ännu skarpare, men nu har vi trots allt ett verktyg för att se till att de medlemsländer som förkastar demokratiska värden inte ska få ett enda öre i EU-medel. Att bara några månader efter att den mekanismen trätt i kraft, utlova potentiellt tiotals miljarder kronor i bidrag till Erdogans regim är hyckleri på hög nivå.

Självklart bör EU fortsätta stödja människorättsorganisationers arbete för att de människor på flykt som redan befinner sig i Turkiet ska få en dräglig tillvaro. Men ett nytt Turkietavtal skulle inte skapa förutsättningar för en långsiktigt hållbar europeisk migrationspolitik. Det skulle däremot riskera att försätta oss i en mycket riskabel beroendeställning till Erdogans regim.

EU-ledarna underströk under förra veckans möte att Turkiet måste visa samarbetsvilja för att löftena och ett nytt avtal ska bli verklighet. Det är en självklarhet, men förtroendet bör redan vara förbrukat. Agerandet mot HDP, att överge Istanbulkonventionen om våld mot kvinnor, landets ageranden i norra Syrien och provokationerna mot EU-landet Cypern borde vara skäl nog att pausa alla samtal. President Erdogan måste själv ändra kurs innan mer samarbete över huvud taget bör diskuteras.

När samtalen väl börjar har EU ett övertag. Unionen är Turkiets viktigaste handelspartner, och handeln uppgick innan pandemin till ett värde av nästan 1 400 miljarder kronor. Med den hävstången bör vi ställa hårda krav på Erdogan att vända den antidemokratiska utvecklingen och kräva ett återinträde i Istanbulkonventionen.

Mer samarbete med Turkiet måste villkoras med demokratikrav. EU:s utsträckta hand till landet är ett hyckleri som följer ett oroande mönster där unionen sluter avtal med auktoritära stater utan tillräckliga motkrav. EU:s investeringsavtal med Kina är ett annat oroväckande exempel.

Avtal om fördjupat samarbete och handelslättnader måste åtföljas av skarpa motkrav på demokratiska reformer och respekt för mänskliga fri- och rättigheter. Allt annat vore ett hyckleri, och att svika EU:s arbete för att värna demokratin såväl inom som utanför Europas gränser.

00:00 / 00:00