Debatt: Ett asfalterat Hisingen, ska det bli vår framtid?

Ibland behöver arter flyttas för stadens bästa. Men baserat på tidigare detaljplaner på Hisingen finns inte mycket kvar att flytta till. Det största problemet är att man inte vet hur de bortkompenserade arterna mår, om de ens lever i de nya områdena då ingen kontrollerat, man väljer ändå att fortsätta. 

För att måla upp detaljplanen i finare färger har staden även sagt att den har positiv inverkan på stadens och Sveriges mål, såsom giftfri miljö. Detta trots att Volvokoncernen känner till att deras tidigare brandövningsplats (Böp) är förorenad med PFAS.

Åtgärdsplanen ligger utanför förslaget, ändå räknar staden in åtgärden som positiv. Volvokoncernen borde ha insett att samtliga av deras övningsplatser  krävde åtgärdsplaner vid den första upptäckten av PFAS i batterifabrikens underlag, men valde att vänta. 

Då Torslanda är en av de orter med högst spridning av PFAS i Sverige, enligt journalistisk granskning, är valet att vänta mycket anmärkningsvärt, om inte målet var att just lyfta det som en av få positiva inverkningar detaljplanen lyckas uppvisa. 

Även biologisk mångfald får ett slag av grönmålning- för enligt staden kommer detaljplanen “vara neutral” gällande målet om biologisk mångfald, genom att några delar av naturområdet byter benämning till “natur” rent juridiskt. Att området i sig minskas och färre djurarter kommer kunna leva där i praktiken, verkar vara mindre viktigt. 

Varför vill Göteborgs stad och Volvokoncernen dölja dess negativa påverkan? Jo, för att planen inte följer Göteborgs nya översiktsplan, där delar av området är planlagt som natur- och friluftslivsområde. Enligt planbeskrivningen är Volvokoncernens expandering viktigare, ”målet om att skapa ny industrimark överväger att det strider mot översiktsplanen”. 

Resterande Hisingen får se upp, för så enkelt är det att förbise planer om ett hållbart Göteborg. 

I Naturskyddsföreningen har vi ett flertal gånger sett hur Hisingen utvecklas mot ett enda stort industriområde som skövlar bort allt levande. Gång på gång skriver vi till staden och varnar dem om framtiden. Vi tar bort flerhundraåriga naturvärden för kortsiktiga ekonomiska vinster. Är det möjligen för konkurrenskraftens skull som Göteborgs stad låter Volvokoncernen utvecklas i den takt de vill, och målar upp en hållbarhet som inte existerar? Vi önskar att staden vore mer ärlig i sitt agerande gentemot sina medborgare.

Vi i Naturskyddsföreningen vill se att staden menar allvar med hållbarhetsarbetet. Där tjänster inte baseras på hur många bilar som kan produceras, utan istället på hur väl vi använder de platser och resurser vi redan har i cirkulation. Vi når inga mål om man tillåter att det ständigt ruckas på vad man påstår sig sträva efter, då snubblar man långt innan mållinjen ens är synbar.