Debatt: Erdogans våldsamma attack mot den akademiska friheten

Den 4 januari hade studenterna vid Boğaziçi-universitetet i Istanbul för avsikt att genomföra en fredlig sammankomst varvid man avsåg att protestera mot att professor Melih Bulu utsetts till rektor för detta universitet. Studenterna menade att han hade alltför ringa anknytning till deras universitet, saknade tillräcklig kompetens för arbetsuppgiften och anklagades av den ansedda oberoende tidningen Cumhuriyet för plagiat med mera. 

Bulu hade däremot själv varit trogen anhängare av president Erdogans parti AKP. Studenterna menade att Bulu hade utsetts till rektor på politiska och inte vetenskapliga grunder.

När studenterna samlade sig för att protestera mot att Bulu blev utsedd till  rektor angreps de av en speciell polisstyrka avsedd för ”terroristbekämpning ”(Ozel Harekat) som utsatte flera av studenterna för grov misshandel och tortyr.

Enligt studenternas advokater fanns det bland studenter både kvinnor och hbtq-personer som av polisen tvingades klä av sig och utsattes för hot om våldtäkt.

Denna speciella polisstyrka begick brott mot internationell lag och Turkiets egen lagstiftning om mötes- och demonstrationsfrihet, när man både använde tårgas och vattenkanoner samt direkt fysiskt våld för att skingra en fredlig demonstration. 

Det är inte första gången regimen i Turkiet bryter mot mänskliga rättigheter och demokratins principer. Den turkiska regimen torde närmast betraktas som en notorisk förbrytare på detta område. 

Man tvingas nu notera att dessa förbrytelser gått så långt att den turkiska regimen är skrämmande brutal i sina brott mot mänskliga rättigheter samt mitt i denna brutalitet drar ett löjets skimmer över sig själv när den löser strider i tillsättningsärenden inom den akademiska världen med att inkalla tungt beväpnade antiterroriststyrkor för att nedkämpa kritiska men i övrigt vapenlösa unga studenter.

Det som hänt vid Boğaziçi-universitetet i Istanbul är inte någon enskild angelägenhet för Turkiet. Vad det handlar om att värna om är att undervisning självklart ska vara grundad på vetenskapliga forskningsresultat och att all forskning som bedrivs ska grundas på vetenskaplig forskningsmetodik. En sådan verksamhet ska ledas av personer som är vetenskapligt meriterade och inte politiska charlataner understödda av Erdogan och polisstyrkor avsedda att bekämpa terrorism.

Detta är något som måste vara den vägledande principen för all denna världens undervisning och forskning, eftersom alla nya framsteg, all ny kunskap tillhör mänskligheten som helhet.

Det som sker vid Boğaziçi-universitetet berör följaktligen alla världens universitet och undervisningsanstalter. Följaktligen berör de brott som den regimen begår när det gäller demonstrations- och yttranderätten, brotten mot rätten till en fri forskning – där kritik av forskningsledningar ingår – alla  världens studenter och forskare. Det är inget landets president, polis och antiterrorstyrkor ska befatta sig med. 

Med anledning av ovan har jag ställt följande fråga till utrikesministern Ann Linde (S): 

Vad avser utrikesministern att göra för att förmå regimen i Turkiet att snarast upphöra med de vetenskaps- och forskningsfientliga angreppen samt de brottsliga övergreppen på studenterna vid Boğaziçi-universitetet i Istanbul genomförda regimens antiterrriststyrkor och kräva frigivning av alla studenter samt politiska fångar?