Hoppa till innehållet

Opinion

Debatt: Dumpa blåbruna blockets volymmål

Migrationskommittén ska presentera sitt förslag till en framtida migrationspoltik senast den 15 augusti. Till höger Christina Höj Larsen
Migrationskommittén ska presentera sitt förslag till en framtida migrationspoltik senast den 15 augusti. Till höger Christina Höj Larsen Bild: Foto: TT

Dagens ETC.

Att förslagen från brunhögern bestående av M, KD och SD om att sätta ett så kallat ”volymmål” för asylsökande i Sverige tillåts ta upp dyrbar tid i migrationskommittén är ett stort problem. Rätten att få sina asylskäl kan inte styras av när på året du anländer till Sverige eller om du kommer före eller efter att målet är uppnått, skriver Christina Höj Larsen, migrationspolitisk för talesperson Vänsterpartiet.
Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

Den migrationspolitiska kommitténs direktiv är tydliga. Migrationspolitiken ska vara human, rättssäker och effektiv, respektera Sveriges internationella åtaganden genom konventionerna och vara långsiktigt hållbar.

Vänsterpartiet anser att en absolut förutsättning för att skapa en sådan robust och hållbar överenskommelse är att en politisk majoritet försvarar asylrätten som en omistlig del av de mänskliga rättigheterna. Detta kommer inte bara att avgöra vilket land Sverige ska vara för människor på flykt, utan även vår förmåga att stå upp för varandra i samhällets alla andra delar.

Att förslagen från brunhögern bestående av M, KD och SD om att sätta ett så kallat ”volymmål” för asylsökande i Sverige tillåts ta upp dyrbar tid i migrationskommittén är ett stort problem. Orimliga idéer om att se volymmålet som ett absolut tak för hur många som får söka asyl, eller att se det som riktmärke som innebär att lagstiftningen skärps och rättigheter inskränks när ett visst antal människor sökt skydd i Sverige förs fram. Hur det ska gå till utan att bryta mot asylrätt och övriga mänskliga rättig­heter är obegripligt. Föreställningen att detta ska få färre att söka asyl i Sverige är verklighetsfrånvänd och principiellt farlig.

 

Ett siffersatt mål för antalet asylsökande är inte förenligt med asylrätten. Rätten att få sina asylskäl prövade är individuell. Den kan inte styras av när på året du anländer till Sverige eller om du kommer före eller efter att målet är uppnått. Tanken att mänskliga rättigheter ska villkoras av hur många som behöver dem går emot själva rättigheternas kärna och syfte.

När Sverige stängde gränsen 2015 och införde den strängaste möjliga asyllagstiftningen i EU så följde andra länder efter. Om Sverige inför ett volymmål för asylsökande kommer andra länder också att göra det. Det är ett race mot botten som bara kan sluta med katastrof. Mer än 85 procent av världens flyktingar befinner sig i de fattigaste länderna. Vad händer om även dessa stora flyktingmottagande länder inför volymmål? Ytterst är det hela asylrätten som står på spel.

Av underlagen i migrations­kommittén framgår att forskningen inte ger stöd för att en stram migrationspolitik led till färre asylsökande. Det lägre antalet asylsökande vi nu ser i Sverige handlar istället om att vägen in i och igenom Europa stängdes. Sedan EU lagt ut gränsbevakningen på Turkiet – som med hjälp av svensk krigsmateriel krigar i Syrien – och den libyska kustbevakning – som skjuter mot migranter i båtar på väg över Medelhavet – har ännu färre lyckats ta sig till Europa.

 

Att brunhögerns strävan efter tuffare mottagandeförhållanden och rop på slopade rättigheter inte kommer trolla bort människor i behov av skydd är även smärtsamt tydligt när man blickar ut till Europas gränser. Trots den hår­resande situationen i Grekland där människor hålls i överfulla läger på öarna, under vidriga förhållanden, fortsätter flyktingar att ta sig dit och till slavhandlarnas Libyen.

Det är krig, förföljelse och terror som driver människor på flykt. Det är bil den av Sverige som ett demokratiskt, tryggt och säkert land, en bra plats för barn att växa upp, där kvinnors rättigheter respekteras och där det i flera fall redan finns en diaspora på plats – som gör att Sverige verkar vara en bra plats att söka sig till. Det borde ge anledning till stolthet. Vänsterpartiet är en del av den arbetarrörelse som kämpat för det välfärdssamhälle och de rättigheter för bland annat kvinnor och barn som bilden speglar. Den reaktionära högern har å sin sida varit emot varje steg för rättvisa och jämlikhet vi tagit.  Därför förvånar det inte att de inte känner samma stolthet över eller vilja att värna dessa värden.

M och KD tävlar nu om vem som snabbast kan närma sig SD och deras politik. Deras radikalisering kan endast förklaras med iver att skylla ojämlikhet och revor i välfärden på någon annan. Det är inte första gången i historien som högern väljer att låta en rasistisk motor dra sin vagn för att nå makt. Det nya och farliga är att även Socialdemokraterna försöker hänga med. Att S inte förmår avfärda extrema förslag som volymmål utan mumlar om att det kan behövas ”någon typ av mål” är ett tydligt tecken på det.

Den sittande regeringen finns för att hålla SD borta från makten. Det var hela syftet med den utdragna regeringsbildning som slutade med att Stefan Löfven fortsatt är statsminister. Kristersson ville ge inflytande till rasisterna, det ville inte en majoritet i riksdagen.

Nu kan samma majoritet se till att SD, och det konservativa block de tillhör, inte får något inflytande i den fråga de allra helst använder som bränsle i sin rasistiska motor. Idén om volymmål är absurd. Det är dags att dumpa både den och det blåbruna blocket. Endast utan dem kan vi skapa en fungerande migrationspolitik som tar utgångspunkt i asylrätten, bygger på solidaritet med de som tvingas på flykt och ser att vägen till integration går genom välfärden. Vänsterpartiet erbjuder regeringen och dess stödpartier en sådan möjlighet.

00:00 / 00:00