Dinamarca vet inte vad Vänsterpartiet behöver

Rossana Dinamarca har i sin ledare i Dagens ETC naturligtvis rätt i att det är viktigt att det finns en levande debatt i ett parti. Men när vi i ett upprop ”Vägval för Vänsterpartiet” i partiets interntidning den 1 maj 2003 varnade för den nykommunism som Dinamarca och delar av hennes generation i Ung vänster stod för, så slog hon bakut.

Observera att jag, som sedan blev ordförande i föreningen Vägval vänster, då hade lämnat både riksdagen och vice ordförandeskapet. Så Dinamarca hade då en betydligt starkare position i partiet än vad jag hade.

Tack och lov förlorade hon med en stor majoritet.

Dinamarca var motkandidat då Jonas Sjöstedt valdes till partiledare i Vänsterpartiet 2012. Tack och lov förlorade hon med en stor majoritet. Min bedömning är att om hon då hade vunnit den bataljen skulle partiet löpt stor risk att hamna utanför riksdagen.

Ändå kan jag dela Dinamarcas åsikt att Vänsterpartiets nuvarande ledning i vissa stycken blivit alltför ängslig. Och om förslaget till partiprogram som lagts av programkommissionen antas på kongressen i maj har partiet i praktiken blivit närmast socialdemokratiskt. I programförslaget ska kapitalismen inte längre avskaffas. Och det heter:

”Att slå in på en socialistisk väg framåt handlar om att organisera arbetet på bättre sätt, för att bygga ett samhälle där vi kan leva friare liv.”

Om det bara inte kallas socialism skulle nog alla riksdagspartier inräknat SD hålla med om en sådan strävan.

Stig Henriksson och jag har skrivit ihop ett alternativt förslag till partiprogram som inleds så här:

”Vänsterpartiet verkar för frihetlig socialism. Den byggs gradvis genom att de arbetande äger alltmer i företagen, har allt större makt och skaffar sig större kunskaper om företagens tekniska och ekonomiska ledning.”

Inte heller de formuleringarna är glasklara. Men de pekar ändå ut en väg bortom kapitalismen.

Jag vet inte var Dinamarca står ideologiskt idag. Men om vi skulle få ett partiprogram som bygger på de åsikter hon hade då hon anförde motuppropet till Vägvalvänsteruppropet 2003 skulle partiets själva existens hotats.