Debatt: Det här är inte krig – det är ett folkmord

Verdandi har nyss kommit hem från en resa till Västbanken – en plats där verkligheten för det palestinska folket inte längre går att beskriva som annat än ett systematiskt folkrättsbrott. Vi har sett det med egna ögon. Vi har hört vittnesmålen. Vi har gått på gator som krackelerar under ett militärt förtryck så omfattande att det tränger in i varje aspekt av vardagen. Det vi bevittnat är inte bara ockupation – det är en pågående utrensning. En utplåning.

Över 40 000 människor har nyligen fördrivits från sina hem på Västbanken, från de välkända flyktinglägren i Jenin och Nablus – områden som länge varit symboler för motstånd och överlevnad. Detta har rapporterats av flera internationella medier och människorättsorganisationer. Människor har tvingats lämna sina hem under brutalt våld, ofta med endast kläderna de bar. Resultatet är hemlöshet, svält och ett liv i extrem utsatthet. Nu befarar man att nästa läger, al-Am’ari, står på tur för samma öde.

På Västbanken såg Verdandi hur de illegala bosättningarna breder ut sig i rasande takt, hur palestinska hem trycks undan av en aggressiv kolonisation. Vi såg med egna ögon hur bosättare lagt upp högar av stenar på bord vid checkpoints – redo att kastas. Ett hot i varje detalj, en våldets vardag som sker i det tysta, men som organiseras med politiskt stöd och militär uppbackning.

Folkrätten är glasklar: den förbjuder kollektiv bestraffning, den skyddar civilbefolkningar, den kräver att varje människa har rätt till liv, säkerhet och självbestämmande. Ingenting av detta efterlevs i de palestinska områdena. Israelisk militär makt fördriver, fängslar, skjuter och bombar – med full straffrihet och med ett globalt hyckleri som möjliggör övergreppen.

För folkrätten. För mänskligheten. För Palestina.

Verdandi har träffat flera organisationer i det palestinska civilsamhället. Det de beskriver är inget mindre än fasansfullt. Kvinnor föder barn vid vägspärrar. Barn grips om nätterna. Familjer lever i skräck för nästa bomb, nästa vräkning, nästa förlust. Och mitt i detta motstånd – en okuvlig kamp för mänsklighet, kultur och liv.

En av männen vi mötte, en ledare för en lokal människorättsorganisation, sa med blicken fäst i våra ögon: ”“This is not a war. It is a killing of a people.”

Det är dags att sluta relativisera. Det är inte “komplext”. Det är inte “en konflikt med två sidor”. Det är ett asymmetriskt våld, en militär övermakt mot en befolkning som nekas sin rätt att existera. Varje dag som världen står tyst är en dag där vi sviker folkrätten – och det palestinska folket.

Verdandi har alltid varit en röst för dem som saknar en. Från svenska arbetarklassens kamp till solidariteten med förtryckta i andra delar av världen. I dag är det vår plikt att vara den rösten för det palestinska folket. Vi kommer att stå med dem – på plats, i ord och i handling – tills friheten blir verklighet

I Gaza råder en humanitär katastrof. Sedan den 2 mars 2025 har Israel blockerat all humanitär hjälp till området, inklusive mat, mediciner och bränsle. Situationen är akut: över 63 000 ton mat, tillräckligt för att mätta 1,1 miljoner människor i två till tre månader, ligger fast i lager utan att kunna distribueras. Hjälporganisationer som Action against hunger och Human rights watch varnar för att utan omedelbar åtgärd riskerar hundratusentals liv.

Verdandi kräver att Sveriges regering omedelbart agerar för att bryta blockaden. Vi måste stå upp för folkrätten, för de mänskliga rättigheterna och för de oskyldiga liv som står på spel. Sverige måste använda sitt internationella inflytande för att sätta press på Israel att omedelbart tillåta humanitär hjälp att nå fram till de nödlidande i Gaza.

För folkrätten. För mänskligheten. För Palestina.