Debatt: Det är dags att demokratisera våra arbetsplatser

Idag har demokrati blivit synonymt med att lägga en röst i en låda var fjärde år. Men det fanns en tid när vi hade större drömmar. Då vi drömde om att demokratisera hela samhället. Inklusive våra jobb. Tyvärr verkar dessa drömmar ha svalnat, men jag tycker det är dags att återuppväcka dem.

I samhällsdebatten talar vi ofta om valfrihet. Men är det verkligen valfrihet att få välja vilken teleoperatör som ska få tjäna pengar på oss, eller vilket hemtjänstföretag som ska få ta hand om oss under våra sista dagar? Tjänsterna är i stort sett detsamma. Är det verkligen sann valfrihet att välja om det ska stå Vardaga eller Attendo på kläderna hos personalen som kommer hem och, förhoppningsvis, byter blöja på oss?

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

På framförallt ett ställe – där de flesta svenskar tillbringar nästan 40 timmar per vecka – råder sällan någon valfrihet, vare sig verklig eller låtsad. På arbetet förväntas vi istället lyda och följa order. Order givna av en chef som vi nästan aldrig fått välja själva.

Vi mår allt sämre på vårt arbete. Och ofta är det stress som är orsaken. Idag är utmattningsdepression en av de dominerande diagnoserna när det gäller psykisk ohälsa. Ökningen bekräftas av siffror från Arbetsmiljöverket, och anmälningar av arbetssjukdom med sociala och organisatoriska orsaker har ökat med 70 procent mellan år 2010 och 2014. Flest anmälningar kommer från vården, och tre av fyra görs av kvinnor. Allra värst drabbad är hemtjänsten.

Det vi gör idag verkar inte fungera. Och när forskning visar att det finns en samvariation mellan upplevelser av maktlöshet på jobbet och psykisk ohälsa samt vantrivsel är det kanske dags att dra lärdomar av det. Det kanske är dags för ett verkligt valfrihetsprojekt som skulle ge makt till vanliga människor över sin vardag? En idé skulle kunna vara att börja med att erbjuda offentliganställda att ta över sin verksamhet. Och här är enligt mig hemtjänsten ett perfekt stället att börja.

Tanken är inte att personalen ska ta över för att sedan sälja till en riskkapitalist om tre år, så det handlar inte om äganderätt. Utan att vara en juridisk expert tänker jag mig något slags kostnadsfritt franchiseavtal där kommunen/landstinget/staten får ta tillbaka verksamheten om personalen inte längre vill driva den.

Äganderätten är alltså inte det viktiga. Det viktiga är att ge makten till personalen – de verkliga experterna. Ge dem makten att välja hur deras arbete ska organiseras. Kanske en del vill ta in en auktoritär chef – fine! Andra kanske vill rösta fram en chef medan en del vill se en platt organisation där administratörer i och för sig ses som viktiga men inte viktigare än knegarna själva, de som utför själva arbetet. En del kanske tar ut eventuella överskott i minskad arbetstid. Andra i pengar. Låt en mångfald blomma på våra arbetsplatser styrda av självbestämmande personal! Vad resultatet blir kan vi bara spekulera i.

Och visst kommer det finnas problem. Idag är vi så inskolade i att vi måste ledas av en chef, så en omställningsperiod är nödvändig. Jag tänker mig att det offentliga kan stå till tjänst med både bokföringstjänster och juridiska tjänster till de här pionjärerna. Även facken kan säkert bidra.

Jag är övertygad om att vi då skulle få se en minskning av sjukskrivningarna. Genom att ge personalen makten över hur deras arbete organiseras skulle vi inte bara spara skattepengar utan även ta steg mot verklig demokrati. Inte bara en dag vart fjärde år utan varje dag. Hemtjänsten är en perfekt bransch att börja med men jag ser i förlängningen att alla offentliga arbetsplatser ska erbjudas den här lösningen. Och vill inte en arbetsplats så är det okej, då fortsätter det offentliga som ansvariga. Då snackar vi verklig valfrihet.