Debatt: Den som vill ha en rättvis värld bör hålla sig kvar på jorden

“Alla har rätt att flyga ­charter på sommaren” skriver ­Susanna ­Kierkegaard i en ledare i ­Aftonbladet, och menar att flygskam inte räddar klimatet. Det har hon förstås alldeles rätt i. Att känna flygskam innebär att fortsätta att flyga och skämmas för det – och det minskar inga utsläpp. Att hålla sig på jorden är däremot ett mycket effektivt sätt att som ­enskild individ både minska sina egna utsläpp och dessutom bidra till att fler inser klimatkrisens ­allvar, vilket är nödvändigt om vi ska lyckas genomföra den ­politiska omställning som krävs.

För många av oss svenskar är flyget den enskilt största ­utsläppskällan och bara en enstaka flygresa kan förbruka hela vår årliga individuella utsläppsbudget. Vi behöver minska våra utsläpp till högst ett ton per person och år senast 2050 och drygt två ton till 2030. En tur och returresa till Kanarieöarna släpper ut ett ton växthusgaser och en Thailandssemester hela 2,2 ton. Det finns alltså inget utrymme för flygresor om vi ska lyckas nå klimatmålen – hur gärna vi än vill att det ska göra det.

Givetvis har Kierkegaard en viktig poäng i att det är de värsta storflygarna som är det största problemet. Vi borde omedelbart införa kraftfulla politiska åtgärder för att omöjliggöra för Elon Musk och andra miljardärer att släppa ut kopiösa mängder koldioxid i atmosfären. Jämfört med dem är den genomsnittlige svenskens årliga semesterresa en droppe i havet.

Samtidigt är vi i jämförelse med de flesta människor i världen bland de allra värsta klimatbovarna. Bara två-fyra procent av världens befolkning flyger utomlands på semester under ett år, vilket innebär att det utan tvekan är en elitaktivitet som är mycket få förunnat. Uppskattningsvis har 80 procent av världens befolkning aldrig någonsin flugit.

Om alla människor i världen skulle flyga på en årlig Thailandsemester skulle de totala globala utsläppen öka med 30 procent, när vi istället behöver halvera dem snarast.

Den som vill ha en rättvis värld utan klasskillnader bör därför hålla sig på jorden och göra allt i sin makt för att påskynda den politiska omställning som krävs om vi ska lyckas lösa klimatkrisen.

Att avstå från att flyga innebär inte att avstå från att resa och upptäcka världen. Till skillnad från under pandemin kan vi fortsätta att resa och umgås med människor vi tycker om, bara vi väljer att göra det på andra sätt. Med lite kreativitet kan vi uppleva både storslagen natur, storstadspuls eller en solig strand utan att förstöra klimatet. Genom att resa flygfritt till mer närliggande destinationer kan vi fortsätta att njuta av semestern helt utan flygskam – för sådan löser som sagt inte klimatkrisen!