Därför lämnar jag försvaret

I våras var jag i Piraeus i Grekland för att volontärarbeta i ett tältläger med 3 000 av de 50 000 flyktingar som fastnat bakom Europas taggtråd. Där såg jag med egna tårfyllda ögon resultatet efter att Sverige i november stängde sina gränser för flyktingarna och banade väg för resten av Europa att göra detsamma.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Sveriges relativt nya främlingsfientliga asylpolitik och det oförlåtliga sveket mot människor på flykt tog extremt hårt på mig. Att åka till Grekland och möta människorna som svikits var svårt, men jag lovade mig själv att aldrig sluta hoppas på att Europa skulle öppna gränserna igen för alla de som tvingas vänta i ovisshet.

När jag för två år sedan var färdig med min militärtjänstgöring kände jag mig som en stolt svensk. Jag blev frivillig hemvärnssoldat och hoppades att någon dag få delta i Sveriges fredsbevarande arbete runt om i världen, hjälpa till vid katastrofer inom och utanför Sveriges gränser och skydda mina landsmän från mörka krafter som varje dag hotar att förgöra fred och demokrati.

Kanske var det naivt av mig att bli soldat när mitt hjärta alltid slagit extra hårt för mänskliga rättigheter, kärlek och gemenskap. Men blåögt trodde jag att Sverige och Sveriges värderingar var rätt land att kämpa för. Vi har trots allt haft fred i 200 år. Inte helt utan ohederliga knep, men Sverige är ett föregångsland inom många områden och massor av människor är stolta och tacksamma över att få leva tryggt i ett av Europas rikaste länder.

Jag var en av dem som såg Sverige som ett föregångsland. Men det ändrades när statsminister Stefan Löfven tog tillbaka orden ”Mitt Europa bygger inte murar” och främlingsfientligheten tilläts förpesta Sverige med lögnen om att vårt största hot är alla tusentals desperata människor som flyr för sina liv och söker efter trygghet.

Det som anses hota Sveriges fred och demokrati är alltså de ensamma och ledsna barn, fäder och mödrar som jag har mött i Grekland. De som nyligen överlevt krig, förföljelse och helvetesresor över Medelhavet och som inte lyckats återförenas med familjemedlemmarna som gav sig av innan bomberna började falla för att hitta en plats så resten av familjen kunde följa efter.

Nyligen röstade riksdagen igenom en asyllag som släcker hoppet för alla de som länge har hoppats på att få återse sina familjer och inte önskade något annat än att få bygga upp sina liv igen.

Jag vägrar att försvara ett land som är öppet främlingsfientligt mot människor som är på flykt, som bryter som bryter mot de mest grundläggande mänskliga rättigheterna, som låter människor drunkna i Medelhavet och tvingar de överlevande vänta i ovisshet i tältläger. Därför tog jag i Grekland beslut jag aldrig kommer att ångra – att inte längre vara en del av Sveriges frivilliga försvar.

Min kamp fortsätter för fred och demokrati. Det känns tungt att Sverige inte längre är på samma sida.