Debatt: Därför finns det inga ägg på mitt påskbord

Våren är på ingång och med den också påsken, äggätarhögtiden nummer ett. Vilka ägg du väljer att köpa spelar roll, men ännu större roll spelar de du väljer bort. Sättet vi håller hönor på är något som står i skarp kontrast till det färgglada påskfirandet. För hönorna i äggindustrin går våren och färgerna obemärkt förbi, varje dag och varje årstid är densamma i äggfabriken.

Det kan vara svårt att föreställa sig hur det känns att inte kunna sträcka ut sina vingar ordentligt. Inte kunna vända sig om utan att ha flera andra individer tätt intill sig, aldrig få känna gräs under fötterna och inte kunna göra någonting åt sin egen situation. Så ser livet ut för hönorna i äggindustrin idag.

Majoriteten av hönorna i Sverige får aldrig komma ut, inklusive de som kallas för ”frigående”. De lever trånga och intensiva inomhusliv, bara för att så många ägg som möjligt ska kunna produceras för så lite pengar som möjligt. Nästan en miljon av dem hålls fortfarande i burar där ytan per höna är ungefär ett A4-ark. Buräggen har vi konsumenter till stor del redan valt bort och glädjande nog minskar antalet hönor i bur för varje år som går. Det syns inte bara i butikshyllan utan även på antalet kommuner (nästan 250 av 290 i år) och på antalet företag som antagit buräggsfria policys.

För hönornas bröder, tuppkycklingarna, är buren dock sekundär. Tuppar kan inte lägga ägg och är du tupp och föds i äggindustrin växer du för långsamt för att anses vara lönsam att föda upp till slakt. Tuppkycklingarna är äggindustrins biprodukt och de sorteras snabbt ut och och gasas ihjäl sin första levnadsdag. Ungefär 30 000 kycklingar kläcks inom värphönsuppfödning varje dag. Hälften, cirka 15 000 kycklingar, är av ”fel” kön och sorteras ut direkt. Har du hört talas om yrket ”kycklingsorterare”?

Det är en person som bokstavligen sorterar ut tuppkycklingar, på löpande band, dag ut och dag in.

Men kanske är hönskycklingarnas öde än värre ändå. Hönorna inom äggproduktion får leva i ungefär ett och ett halvt år istället för de i genomsnittliga 10 årensom de skulle ha levt under rimliga omständigheter. Jobbet som värphöna är krävande och att lägga över 300 ägg på ett år tär på hönans kropp. Djungel­höns som dagens värphönor härstammar ifrån lägger endast en kull ägg på våren, medan värp­hönorna har avlats på för att lägga så många som möjligt.

Ett steg för att förbättra för hönorna är att välja bort de allra sämsta äggen från påskbordet. Inom den ekologiska produktionen finns ungefär 16,5 procent av hönorna idag. Den största skillnaden här består i att de får vara högst sex hönor per kvadratmeter istället för nio (enligt KRAV:s regler 2019–2020.) De ges också tillgång till en gräsbevuxen rasthage utomhus, under sommarhalvåret. Slakt, transporter och behandlingen av tuppkycklingarna är dock densamma. Eko är en förbättring för hönorna men en marginell sådan och den gröna ekostämpeln räcker inte för mig. Jag firar en påsk utan ägg och jag ber dig att fundera på att göra detsamma.

Ju färre ägg vi äter, desto färre hönor föds upp till ett liv som äggmaskin och för varje sådan höna slipper också en tuppkyckling sorteras bort på det löpande bandet för att han ses som en ”biprodukt”, värd att offra för att fylla påskbordet med hans systers ägg.