Debatt: Därför drabbas förskolan ständigt av personalbrist

Återigen florerar artiklar kring den oerhört viktiga samhällsfrågan, varför finns det ingen förskolepersonal. Som Karin Pleijel säger så är det ingen överraskning med den akuta situationen. Själv vill jag påstå att det har varit akut i flera år. Redan vid förra valet lovades åtgärder för att minska på grupperna, men skillnaden blev marginell.

VI VILL VETA VAD DU TYCKER!

Skicka din insändare eller debattartikel, upp till 4000 tecken, till
goteborg@etc.se

Det är bra att det ska byggas fler förskolor, men det som kan göras redan nu är: anställ fasta vikarier och anställ mer personal i grupperna. Då kan grupperna bli mindre åtminstone temporärt och det blir lättare att arbeta med tvärgrupper över avdelningarna. Dessutom ska lönerna höjas rejält för personalen är skamlöst underbetald! Med detta kan det bli mer attraktivt att arbeta i förskolorna.

Visst är det så att barn far illa av stora barngrupper och många vikarier. Barnen förmår inte knyta an, de tycker inte att det är lönt för det kommer nya vuxna hela tiden. Det blir en hög stressfaktor och barnen blir inte bekräftade och sedda vilket är en barnrättighet! Föräldrarna har många gånger dåligt samvete för sina barns långa dagar och ska inte på något vis skuldbeläggas!

Pedagogerna far också illa på grund av dålig arbetsmiljö och stressen av att inte kunna utföra sitt arbete tillfredställande. Många blir drabbade av samvetsstress och känner sig bakbundna för att kunna påtala den negativa arbetsmiljön utan måste hålla skenet uppe. Det är inte ovanligt att det är vikariestopp på grund av den ekonomiska situationen. Följderna blir sjukskrivningar med många vikarier eller så väljer de att byta arbete.

Här ett mejl som jag fick nyligen av en pedagog:

”Jag kan tänka på hur jag som pedagog ska kunna stå för ”min” verksamhet och känna att jag kan vara ärlig mot mig själv, föräldrarna och min chef(!). Hur ska jag kunna ”se” varje barn och tillgodose dess behov och intressen? Basbehoven som trygghet, mat, sömn och en väl avvägd dygnsrytm på förskolan kan ju inte rationaliseras bort bara för att vi har en läroplan att följa ... ”

Mitt svar lyder:

”Så mitt råd till dig och alla andra kämpar inom förskolan är: Du finns där för barnen och det måste vara det viktigaste! Läroplanen får vila tills villkoren är sådana igen att den går att följa”.

Jag anser att den viktigaste frågan i samhället just nu är: Minska barngrupperna i förskolan och på fritidshemmen! Detta har varit aktuellt i ett flertal år och inget konkret händer och det tar alldeles för lång tid. 

Barngrupper med barn i åldern ett till tre år ska ha max tolv barn och i åldern tre till sex max 15 barn.

Jag anser även att maxtaxan ska tas bort och att en progressiv taxa ska införas istället. Vilket innebär att du betalar avgift utifrån hur stor din inkomst är.

Dessutom tycker jag att det ska vara barnens behov som styr antalet timmar på förskolan och att föräldrar ska ha rätt till 6 timmars arbetes dag med bibehållen lön.

Anledningen till att denna fråga engagerar mig så starkt är att jag arbetat 25 år inom barnomsorgen i Mölndal tills jag själv drabbades av samvetsstress.

Numera arbetar jag med föräldrahandledning och föräldrakurser samt föreläsningar.

Barnen är framtiden och tänker vi inte på deras bästa blir det allvarliga (och har säkert redan blivit) konsekvenser.

Annika Svengren, Gretasdotter