Debatt: Dags för ett svenskt Momentum

Rätt ofta får jag dock höra att jag borde byta parti eller kanske att jag borde hålla ihop nu när det är valår.

Så kan man inte driva en rörelse. Precis som jag älskar socialdemokratin borde socialdemokratin älska sina interna kritiker som bryr sig tillräckligt mycket för att vara kvar fast det ibland känns tungt.

Vi håller på att förlora många medlemmar på grund av den retorik och de förslag som ledningen föreslår. Detta kan inte bagatelliseras. Det kommer bli allt svårare att entusiasmera basen till att knacka dörr och värva röster för ett parti som inte levt upp till förväntningarna. Sara Karlssons avgång från riksdagen exemplifierar detta. Det är tragiskt att en briljant riksdagsledamot inte kan fortsätta sitt uppdrag.

För någon vecka sedan tog en grupp socialdemokrater initiativ till en digital grupp som heter Momentum i Sverige. Förhoppningen är att kunna starta en rörelse liknande den i Storbritannien. Rörelsen måste förstås vara öppen och inte kräva partimedlemskap. Den skulle nog kunna mobilisera och revitalisera medlemmar som inte vet vart de ska ta vägen.

Som partiaktiv märker jag själv av en slags diskrepans mellan medlemmarna och ledningen. För det första har mitt parti på gott och ont alltid präglats av centralism. Min upplevelse är att detta toppstyre förstärkts de senaste åren med rätt stor makt kopplad till de anställda.

En annan upplevelse är att de vanliga påverkanskanalerna som finns i partiets stadgar inte fungerar. En motion som skickas till föreningen, antas av arbetarekommunen, kanske till och med av partidistriktet, kan ändå vissna bort på partikongressen. Det finns begränsade möjligheter för en medlem att följa motionen och garantera att ens förtroendevalda följer den. Alltför ofta har styrelserna makt att ignorera medlemsbeslutade åsikter.

Dessutom är det ganska trist att engagera sig i en S-förening idag.

Föreningarna motsvarar inte medlemmarnas förväntningar med resultatet att många inte blir aktiva i rörelsen. Det är idag mest S-studenter, S-kvinnor och Socialdemokrater för Tro och Solidaritet som står för ”aktivismen” i partiet och det är även dessa som vågat stå emot vissa förslag som partiledningen kommit med.

Dessa rörelser har kortare kommunikationsvägar mellan ledning och medlemsbas och har en mer lättsam inställning till olika åsikter. Det är i min erfarenhet trevligare att debattera motioner i S-studenter än det kan vara i partiet.

Slutsatsen blir att våra partier stelnat och byråkratiserats. Vi behöver alternativa påverkans- och organiseringsmöjligheter. Olika folkrörelser måste kunna leva sida vid sida utan att tära på varandra. Därför slår jag ett slag för en svensk Momentum-rörelse och hoppas att fler vill engagera sig och bidra med sina erfarenheter.