Debatt: Dags för ekonomisk nedväxt

I helgen har Grön Ungdom riksårsmöte, och där ligger en motion om att förbundet borde förespråka ekonomisk nerväxt. Att förespråka ekonomisk nerväxt innebär att vi vill se en samhällsutveckling där vi frivilligt går mot en mindre ekonomi. Det innebär ett tydligt avsteg från nuvarande tillväxtparadigm, där en evigt växande ekonomi ses som både önskvärd och nödvändig.

Frågan om nerväxt bör ses som en fråga om vilken inriktning Grön Ungdom ska ha som förbund. Det finns en utbredd uppfattning att samhällets förändring har en bestämd riktning över tid, från outvecklat och fattigt till högteknologiskt och rikt, och att denna förändring huvudsakligen drivs av mänsklig uppfinningsrikedom. Vi som kallar oss gröna behöver genomskåda detta. En minst lika viktig förutsättning för tillväxt är det ojämna utbytet i världsekonomin.
 

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Genom kolonialism och senare orättvis frihandel har de västerländska samhällena åtnjutit hög levnadsstandard genom lågbetald arbetskraft, naturresurser och miljöförstöring i det globala Syd. Många är medvetna om det här, och föreslår som lösning en
“grön tillväxt”, det vill säga en ekonomi som frikopplas från
beroendet av naturresurser och energi och kan fortsätta växa
obegränsat utan att överskrida planetära gränser.

Problemet är att en sådan frikoppling, med undantag för några extrema exempel, aldrig ägt rum och av allt att döma inte heller kommer ske inom överskådlig framtid, vilket forskning i ekologisk ekonomi och data från globala materialflöden visar tydligt. Ser man bara till vad som produceras inom landets gränser kan det verka som att Sveriges tillväxt har frikopplats, men det perspektivet är knappast användbart i en sammanlänkad global ekonomi. Det maskineri som bär upp Sveriges ekonomi sträcker sig över hela världen.

Men, invänder många gröna, är nerväxt verkligen realistiskt? Vore
det inte bättre att försöka skapa förbättringar inom nuvarande
system? Att åstadkomma en så radikal systemförändring som nerväxt innebär är naturligtvis en svår uppgift. Men det finns något som är ännu mer orealistiskt, och det är att “förgröna” det
industriella tillväxtsamhället. Nuvarande ekonomiska system är
djupt präglat av mekanismer som belönar miljöförstöring och
straffar ekologisk hållbarhet och cirkularitet.

I tillväxtekonomin finns inneboende drivkrafter mot ökad polarisering mellan de delar av världen där råvaror utvinns och landskap förstörs, och de delar av världen där resurser ackumuleras. Detta ohållbara system kommer fortsätta att förstärka sig själv till sitt sammanbrott. Redan idag ser vi tecken på detta, med ekologiska katastrofer, skenande ojämlikhet och svåra politiska och ekonomiska kriser.

Vi gröna måste angripa systemet, inte hjälpa till att förstärka
det. Runt om i världen kämpar miljöaktivister och andra för att
skydda viktiga ekosystem från gruvbolag, för att fossila bränslen
ska stanna under jord och för att förhindra att odlingsmark hamnar i
händerna på multinationella jordbruksindustrier. I Sverige, i den
andra änden av världsekonomin, handlar det om att minska
konsumtionstrycket, skapa förutsättningar för ökad lokal
självförsörjning och motarbeta den politik som förskjuter
miljöförstörande och konfliktskapande produktion till andra delar
av världen.

Fattiga länder behöver ges en rättvis chans att bygga upp välfärd, och biosfären behöver andrum. Därför måste Sverige och den rika världen ställa om samhället och styra in mot nerväxt istället för tillväxt.