Debatt: C och L måste hitta tillbaka till sitt ideologiska arv

Alla talar nu om att det behövs en blocköverskridande regering eller åtminstone ett organiserat och kontinuerligt samarbete över blockgränsen. Visst låter det vettigt i den situation som väljarna försatt Sverige i. För landet måste ju regeras.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Jag är inte motståndare till ett sådant samarbete, men kan inte se det som ett självändamål. Det viktiga är vad den åstadkommer. Sverige står inför två helt avgörande problem som en regering måste försöka lösa: de sedan decennier växande ekonomiska klyftorna och den pågående miljö- och klimatförstöringen. Som jag ser det är en offensiv jämlikhetspolitik lösningen på båda dessa frågor.

Här uppstår dock ett problem. Hur ska vi få de två partierna, Centern och Liberalerna, som är tilltänkta som samarbetspartners att verkligen vilja medverka till en politik som minskar klyftorna och skapar förutsättningar för en hållbar klimat- och miljöpolitik. Båda dessa partier ser sig som liberala, men är just nu de partier i riksdagen som mest konsekvent och ihärdigt verkar för att öka inkomstklyftorna och lönespridningen. Lönerna ska sänkas för dem med de lägsta lönerna och skatterna för dem med de högsta inkomsterna. Med en sådan politik blir det svårt att komma överens över blockgränsen.

Jag vill ändå inte ge upp hoppet om en möjlig politisk lösning över blockgränsen. Men då krävs eftergifter från båda sidor. Att sänka skatten på arbetsinkomster är en möjlighet om det ingår i en skattereform som beskattar det kapital och de kapitalinkomster som alltför länge i stort sett undantagits från all beskattning. Sverige har i själva verket på ganska kort tid blivit ett skatteparadis för de rika. En undersökning som vi lät Novus utföra visar att fyra av fem svenskar anser att det är en viktig regeringsuppgift att minska de sociala och ekonomiska klyftorna.

En sådan jämlikhetspolitik måste också rimligen ligga helt i linje med den liberalism som uppstod för att bekämpa privilegiesamhället. På den grunden var de tidiga liberalerna motståndare till arv. Jag vill inte avskaffa arvet, men att i någon mån beskatta det, var den linje som också liberaler förespråkade en gång i världen. Vi behöver i själva verket inte förflytta oss så långt bakåt i historien för att stöta på liberaler som såg det som en viktig uppgift att arbeta för ett jämlikare samhälle.

I 1970 års partiprogram krävde Centern att den ekonomiska politiken skulle syfta till ”jämlikhet i standard och inkomst” och ett jämlikhetsperspektiv skulle styra skattepolitik, socialpolitik och miljöpolitik. ”Samhället ska verka för att olikheter i inkomstfördelningen blir så små som möjligt.” I partiprogrammet ”Socialliberal kurs” från 1972 ställer sig dåvarande Folkpartiet bakom samma jämlikhetsperspektiv. Samhället måste ta ansvar för att minska klyftorna. Allmänna utjämningsskäl talar enligt dåtidens liberaler för en hög skatt på arv och förmögenheter.

Ja, det som krävs för att vi ska kunna få ett fungerande blocköverskridande samarbete av något slag är helt enkelt att Centern och Liberalerna inte springer ifrån sitt viktiga ideologiska arv. Om det tas på allvar finns förutsättningar för en politik som stänger dörren till en nationalistisk och främlingsfientlig höger samtidigt som det skulle visa att det finns vägar ut ur de låsningar som nu lägger en förlamande hand över politiken. En sådan jämlikhetspolitik är också en förutsättning för att en radikal miljöpolitik med krav på omställning av våra liv ska uppfattas som rättvis i breda lager.