Hoppa till innehållet

Opinion

Debatt: Blågröna Region Stockholm bryter mot barnkonventionen

Enligt barnkonventionen har alla barn rätt till bästa möjliga hälsa och tillgång till sjukvård. Region Stockholm bryter mot denna rätt på flera plan, menar debattörerna.
Enligt barnkonventionen har alla barn rätt till bästa möjliga hälsa och tillgång till sjukvård. Region Stockholm bryter mot denna rätt på flera plan, menar debattörerna. Bild: Bild: Shutterstock

Dagens ETC.

I region Stockholm råder dramatiska skillnader i barnhälsan. Sex aktuella exempel visar detta tydligt. Denna djupa ojämlikhet krockar med svensk lag, skriver vänsterpartister i hälso- och sjukvårdsnämnden.
Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

Det blågrönt styrda region Stockholm bryter mot barnkonventionen. Det är mycket allvarligt för sedan den första januari 2020 så gäller konventionens som svensk lag. Konventionen har därmed samma status som andra svenska lagar.

Artikel 24 slår fast ”barnets rätt till bästa möjliga hälsa och tillgång till hälso- och sjukvård och rehabilitering. Konventionsstaterna ska sträva efter att säkerställa att inget barn berövas sin rätt att ha tillgång till sådan hälso- och sjukvård”.

I region Stockholm råder dramatiska skillnader i barnhälsan. Denna djupa ojämlikhet, som får konsekvenser för hela livet, är tydligt kopplad till frågan om föräldrarnas klasstillhörighet, utbildning och inkomstnivåer. I Rinkeby Kista kommer 60,2 procent av barnen från hem med låga inkomster, att jämföra med 8,8 procent på Kungsholmen.

Det blågröna styret i region Stockholm har valt en marknadsliberal vårdmodell, med vinstintresset som drivkraft. De så kallade vårdvalen handlar om fri etableringsrätt för privata vårdföretag. ­Regionens egen statistik visar att det är fel modell för att uppnå ­målet; alla barns rätt till bästa möjliga hälsa. Sex aktuella exempel visar detta tydligt.

1. För att säkra barnens bästa möjliga hälsa måste det finnas geografiskt närliggande vård. Oavsett om man ser till vårdcentraler eller barn/ungdomsmedicinska mottagningar råder det underetablering i socioekonomiskt utsatta områden, där vi vet att vårdbehoven är större. Samtidigt råder överetablering i Stockholms centrala stadsdelar, där vårdbehovet är mindre. Att barn med socioekonomiskt sämre bakgrund, som har sämre hälsa, ges sämre tillgång till vård strider mot barnkonventionen och därmed mot svensk lag.

2. Nedskärningarna på Sös kvinnoklinik. Regionstyrets ser på sjukhusens ekonomi som om det handlade om olika industriföretag. Kristin Wennmo Zuk, biträdande överläkare på Kvinnokliniken på Södersjukhuset menar att de nedskärningar som krävs från regionen innebär att patientsäkerheten sätts i fara. Detta är i strid med barnkonventionens artikel 24 punkt D.

3. Regionen har klippt ner listan på förskrivningsbara produkter för barn som lider av celiaki. En negativ särbehandling som slår särskilt hårt mot familjer med socio-ekonomisk utsatthet. Regionen subventionerar bara till barnet fyllt 16 år, vilket är i strid med konventionens regel att ett barn är en människa under 18 år. Att inte garantera näringsrika livsmedel för alla barn är i strid med barnkonventionens artikel 24 punkt C.

4. Köerna till Bup. Den långa väntan för att komma till rätt instans medför att barnen får sämre hälsa och inte ges de rätta förutsättningar att klara sin skolgång. Det bryter mot barnkonventionen på flera punkter.

5. Region Stockholm är den enda region i landet som tar ut en avgift (120 kronor) för barns akutbesök. I utredningen ”Barnkonventionen och svensk rätt” (SOU 2020:63) Det är förvisso inte ett lagbrott, men Region Stockholm utmärker sig igen negativt med en avgift som slår hårt mot ekonomiskt utsatta föräldrar.

Regionens brott mot barnkonventionen har sin grund i den extremt marknadsliberala vårdmodell som det blågröna styret har valt.

Det krävs ytterligare riktade insatser till de områden i regionen som idag har de sämsta hälsosiffrorna för barn. Det kräver en samordnad vård som inte styrs av privata vårdbolag. Vi behöver vårdcentraler som har tillräckliga resurser för att täcka det vårdbehov som finns och för att bedriva väl­organiserad uppsökande verksamhet.