Debatt: Biodrivmedlens utsläpp trollas bort

Fotosyntesen från jord och skog, i Sverige och övriga världen, subventionerade förra året den svenska vägtrafiken med 33 miljarder kronor. Likt illusionisten som ena sekunden har myntet i handen och i nästa får fram det ur någons öra, hanteras samhällskostnaderna av våra myndigheter på samma sätt.

Bakgrunden är Trafikverkets promemoria ”Vägtrafikens utsläpp 2021”. Där påstås att utsläppen från vägtrafiken minskat med 40 000 ton koldioxid sedan året innan. Så är det inte. I stället har utsläppen ökat med över fyra miljoner ton. Orsaken till trolleriet är att utsläppen från biodrivmedel inte tas med i rapporten.

Enligt Naturvårdsverket kommer det ut lika mycket koldioxid från biodrivmedel som från fossil bensin och diesel. Den totala användningen av biodrivmedel i vägtrafiken år 2021 motsvarar därför ”gömda” utsläpp på 4,73 miljoner ton koldioxid år 2021, orsakade av vägtrafiken mätt ”i avgasröret”. Även dessa betalar vi skatt på när vi tankar våra bilar. Med Trafikverkets egen norm på sju kronor per kilo koldioxid betyder det att trafiken slipper undan 33 miljarder kronor i samhällskostnad för år 2021. Felet är inte Trafikverkets, utan ligger i bokföringsreglerna som styr var och hur utsläpp ska kontoföras.

Vart har dessa ”gömda” pengar från vägtrafiken tagit vägen? Utsläppen anses orsakade av jord- och skogsbruk, i Sverige och på andra håll i världen. Vad får detta för konsekvenser? Dels ger man en illusion av att vägtrafiken går åt rätt håll när det gäller klimatpåverkan. Vilket  minskar incitamenten att på riktigt få ner utsläppen från vägtrafiken. Dels läggs klimatbelastningen på jord- och skogsbruk globalt som därmed anses orsaka dessa utsläpp.

Lek med tanken att användningen av fossil bensin och diesel skulle redovisas på samma sätt som biodrivmedlen. Då skulle klimatbelastningen från användningen inte betraktas som orsakad av biltrafiken, utan av oljekällorna. Hur seriöst vore det?

Vem eller vad tjänar på detta märkliga system för klimaträkenskaper? Att klimatet och landsbygden är förlorare är uppenbart.

Hur borde man göra i stället?

Räkenskaperna och redovisningarna av klimatstörande utsläpp ska alltid kostnadsföras där de uppstår. Inte bara för biltrafiken. Precis som man gör med de fossila energikällorna. 

Den enda källa för att binda in koldioxid från atmosfären som vi vet fungerar, fotosyntesen, ska ses som klimaträkenskapernas intäktssida och kompenseras ekonomiskt genom ersättning till dem som kan ses som ”fotosyntes-skötare”, det vill säga jordens alla bönder och skogsbrukare. På så vis kan skogen och marken bli den kolsänka den har potential att vara, och samtidigt hålla den biologiska mångfalden vid liv. Två till tre gånger så mycket kol finns lagrat i jordbruks- och skogsmark som i atmosfären. Att främja den lagringsmöjligheten är det viktigaste vi kan göra.

Denna rättvisande omfördelning av ansvaret för att klara den pågående klimatkrisen skulle innebära att effektiva åtgärder kan vidtas och att ett jord- och skogsbruk som bidrar till klimatkrisens lösning kan utvecklas globalt, och få ersättning för detta avgörande arbete. Samtidigt produceras nyttigheter som mat, syre och energi.

Det skulle dessutom innebära en möjlighet att överbrygga klyftorna mellan Landsbygderna och det Urbana samhället och motverka populistiska utspel om bränsleskatter.