Debatt. .

2020-05-26 04:00
Att ha tillgång till mensskydd kan verka som en småsak men det är en grundförutsättning för att tillgodogöra sig utbildning och kunna delta i arbetslivet och samhället på lika villkor, skriver debattörerna. Foto: Shutterstock
Att ha tillgång till mensskydd kan verka som en småsak men det är en grundförutsättning för att tillgodogöra sig utbildning och kunna delta i arbetslivet och samhället på lika villkor, skriver debattörerna.
Puffetikett
Dagens ETC

Bekämpa mensfattigdomen

Mensfattigdom är inget nytt men i kristider drabbas fler. Alla som har mens behöver fortfarande mensskydd och det är inte självklart att alla har råd. Att erbjuda kostnadsfria mensskydd till alla som behöver är en förhållandevis liten insats som ger gigantiskt mervärde. Det skriver Rebecka Hallencreutz och Klara Rydström från Mensen - forum för menstruation.

Att inte få grundläggande menstruella behov tillgodosedda kallas för att leva i mensfattigdom. Det är ett komplext problem som behöver lösningar från flera håll.

Det mest uppenbara och akuta behovet som måste mötas är tillgången till sanitära mensskydd som den menstruerande känner sig trygg och bekväm med. Det handlar också om behovet av kunskap (du behöver veta hur olika mensskydd ska användas och hanteras på ett hygieniskt sätt), stöttande sociala normer (du ska kunna ställa frågor, få stöd vid menstruell ohälsa, våga fråga om mensskydd utan att skämmas) och slutligen behövs en “mensinfrastruktur” (en trygg plats att byta eller slänga mensskydd, rent vatten och tvål för att kunna tvätta händer och rengöra återanvändningsbara mensskydd)

Mensfattigdom är inte ett privat och individuellt problem, utan något som får enorma strukturella konsekvenser. För att ta några exempel på situationen globalt; var tredje skolflicka i Sydasien missar flera skoldagar varje månad på grund av att det saknas skoltoaletter där de kan byta mensskydd.

Det ska tilläggas att 620 miljoner barn världen över går på en skola utan en toalett. 73 procent av kvinnorna i Bangladesh stannar hemma från jobbet i upp till sex dagar per månad på grund av bristande möjligheter att hantera mensen under arbetstid. Det påverkar deras ekonomi och chans att försörja sig själva. Var tionde flicka i Afrika söder om Sahara stannar hemma från skolan när hon har mens. Menstabun ihop med att tvingas använda improviserade skydd gör att många flickor inte vågar ställa sig upp i skolan för att svara på frågor, eller gå fram till tavlan av rädsla för läckage. Barnrättsorganisationen Plan gjorde en undersökning i Storbritannien 2017 som visade att var tionde flicka inte hade råd att köpa mensskydd. På tal om mensskydd: 88 procent av alla världens menstruerande använder inte kommersiella mensskydd. Istället an­vänds till exempel trasor, gräs, aska eller tidningspapper. Dessa mensskydd är ofta ohygieniska och det skapar osäkerhet och oro hos användaren.

Det saknas entydiga siffror på exakt hur utbredd mensfattigdomen är just i Sverige, men vi vet att den finns. I mars 2020 lanserade Göteborgs Stadsmission kampanjen Mensfadder. Stadsmissionens besökare vittnar om liknande hinder som vi kan se i andra länder: att tvingas stanna hemma från skolan för att man saknar mensskydd, ha samma mensskydd längre än rekommenderat och därmed riskera sin hälsa, och inte minst upplevelsen av stress och skamkänslor som upptar mycket tankekraft och energi. Mensfattigdom går hand i hand med att leva i ekonomisk utsatthet. Statistik från Statistiska Centralbyrån visar att 6 procent av Sveriges befolkning (570.000 människor) har en inkomst som inte täcker nödvändiga levnadskostnader, ytterligare 1,4 miljoner människor lever med så kallad låg ekonomisk standard. Dessutom är fattigdomens konsekvenser inte jämställda. Kvinnor som grupp drabbas hårdare. Mensskydd är en ofrivillig utgift för individen och den halvan av befolkningen som statistiskt sett har lägre inkomst får betala priset.

Coronapandemin har gjort att många blivit permitterade, varslade eller uppsagda. Det sker en enorm ökning av arbetslösa och de som redan tidigare kämpade med ekonomin har fått det svårare. Utan en stabil inkomst är det svårt att ha råd med mensskydd och bristen på mensskydd blir ett hinder för att kunna gå till jobb och skola. Exempelvis visar en färsk undersökning från Plan UK att coronakrisen har förvärrat mensfattigdom.

Coronapandemin är en tragisk och omvälvande samhällskris. Det kommer att ta tid och kraft att kollektivt hämta sig ifrån den. Vi uppmanar därför politiker, makthavare och allmänheten att i denna process inte glömma bort mensfattigdomens existens, konsekvenser - men framförallt lösningar. Att ha tillgång till mensskydd kan verka som en småsak men det är en grundförutsättning för att tillgodogöra sig utbildning och kunna delta i arbetslivet och samhället på lika villkor. Att erbjuda kostnadsfria mensskydd till alla som behöver är en förhållandevis liten insats som ger gigantiskt mervärde. Bekämpa mensfattigdom och du lägger grunden för jämställdhet, social hållbarhet och ekonomisk rättvisa.

Rebecka Hallencreutz och Klara Rydström 
MENSEN – forum för menstruation