Debatt: Befria betesdjuren från betongen

Som medelmättlig världsmedborgare förfogar du över 0,5 hektar gräsmarker och 0,2 hektar åker. Marker som dels håller dig vid liv men som, där utöver, också bär på klimatfrågans lösning.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

I dag plågas och utarmas dina åkrar av för många traktorer och på tok för lite djur. De tvingas producera ett onödigt överflöd av spannmål, socker och vegetabiliska fetter. Superbilliga bulkvaror som sedan utfodras till inlåsta djur, och till fabriker som uppfinner livsmedelsliknande produkter. Sammanfattningsvis ödelägger vi våra matjordar,  plågar djuren och gör folk sjuka för maximerad vinst i allt färre och allt större företag. Som tur är så är det ännu så länge en minoritet av världens befolkning som har råd att vara livsmedelsindustrins lydiga konsumenter. De flesta köper faktiskt alltjämt sin dagliga näring av lokala entreprenörer som producerar bättre mat till lägre kostnad.

Bland många viktiga förklaringar till denna brutalt misslyckade markskötsel världen runt, hittar vi jordägandets lagstadgade orättvisa. När markens värde stiger, som följd av hela samhällets ansträngningar, så tillfaller pengarna jordägaren som trots detta inte har någon skyldighet att vare sig vårda matjorden eller göra marken tillgänglig till andra duktiga brukare. 

Alla människor behöver ju matjord på samma sätt som vi behöver luft, och om vi lät förmånen att få bruka jord vara en kostnad istället för en inkomst så skulle jordbrukarna med bäst förmåga att skapa nytta per kvadratmeter också  bli de som hade bästa chansen att få göra det.

Så vad ska medvetna konsumenter göra?

Runda muren av giriga mellanhänder och bygg ekonomiska allianser med de regenerativa bönderna. Regenerativt jordbruk vitaliserar kolets och vattnets kretslopp så att vårt överskott av koldioxid i atmosfären flyttas ner till matjorden där det hör hemma. 

Bonden Gabe Brown i North Dakota har jordar som nu innehåller fyra gånger mer kol och tio gånger mer växttillgängliga näringsämnen än grannarnas jordar som odlats traditionellt (ekologiskt och konventionellt). Han kan därför producera majs till mindre än halva kostnaden. Gabe har inte tillfört någon näring alls på tio år, och hans resultat hade inte varit möjliga utan insikten om att korna, som betar ute, är en omistlig del av matjorden själv. Man kan säga att Gabe numera hjälper naturen göra sitt jobb istället för att systematiskt hindra den att göra det.

För 50 000 år sedan, innan vi människor utrotat megafaunan, så fanns det kanske dubbla mängden betesdjur jämfört med alla våra nuvarande kor, hästar, får och getter. Så vi behöver först befria våra inlåsta betesdjur från betongen och sedan låta dem, tillsammans med de vilda djuren, få växa ordentligt i antal om jordarnas naturliga bördighet ska kunna återskapas. Naturens arbetsförmåga är enorm och den kan snabbt sänka koldioxidhalten i atmosfären till förhistoriska nivåer.

Det kommer att bli mindre kyckling och mer grönsaker på våra bord när vi låter odlingsmarkerna få bli en del av naturen igen, och mat från levande jordar kommer få tillbaka sitt näringsvärde.

Folkfinansierade regenerativa jordbruk kräver bara nytänkande och beslutsamhet, och de uppmärksamma kan också se att den här folkrörelsen redan börjat spira runt omkring oss. 

Tack och lov så finns det ingen anledning att gå till vare sig politiker eller institutioner för att fråga om lov. Det här fixar vi själva, tillsammans, vi som vill äta och vi som vill odla utan att skada.