Opinion
Debatt: Att förstå är inte att rättfärdiga
Dagens ETC.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.
Två dygn efter de tragiska händelserna i Paris förklarar den svenske terorrismforskaren, statsvetaren Magnus Norell, i en intervju med DN att det som lockar svenska ungdomar att söka sig till IS är själva religionen och att deras största motivation är att ”… någon faktiskt gör det som islam har talat om under lång tid – nämligen att bygga ett kalifat igen” (DN 2015-11-15). Norell ansluter sig således till den skara expertvarnare som ända sedan Samuel Huntingtons ödesdigra kvasivetenskapliga svulstighet ”Clash of Civilizations” (tidigt 90-tal) har varnat västvärlden för det muslimska ”Axis of Evil”, för intågande av ”Eurabia”, metamorfosen av det georgianska, viktorianska och edvardianska arvet till ”Londonistan” och islamiseringen av folkhemmet. Norells påstående tycks också andas i samklang med den notoriska post 9/11 parollen ”you’re either with us or against us” som har uttryckts av dåvarande Förenta Staternas president George W. Bush och som avspeglade ett sentiment som avfärdade alla försök att förstå terroristerna och deras motiv. Att göra det sågs som en brottslig handling i sig.
Alice Teodorescu gör ett liknande misstag i sin artikel ”Sluta relativisera IS-krigarnas val” på tisdagens ledarsida i GP. Men att söka förstå terroristernas handlingar får ingalunda likställas med att rättfärdiga dem – det är två helt skilda saker. Att förstå är inte heller att relativisera eller att göra offer till förövare och tvärtom. Att förstå är helt enkelt att få djupare och bredare kunskap om ett fenomen som plågar vår samtid och som vi alla vill bli av med. Misslyckas vi med att förstå terroristerna, deras livsvillkor, deras motivation, strävan, rädsla och så vidare så blir terrorismen desto svårare att bekämpa. Hur kämpar vi mot något vi inte har en susning om? Eller ännu värre, hur kämpar vi mot något som vi har felaktiga uppfattningar om?
Dessa bristfälliga analyser som har invaderat den offentliga debatten fick mig att fundera kring en del saker. Norells yttrande bjuder på en alldeles för simplifierad bild i att den homogeniserar islam som i själva verket ser väldigt olika ut från land till land, region till region, grupp till grupp, individ till individ. Norell tycks dessutom ha glömt att flertalet av ISISs offer är just muslimer – något som alltid verkar hamna i mediauppmärksamhetens döda vinkel. Teodoerscu, å andra sidan, tycks vilja avintelektualisera debatten genom att efterbilda Bush’s notoriska floskel där insikt är lika med medbrottslighet – men det är klart, ju mindre vi förstår desto enklare är det att mobilisera mobben för skallgång och häxjakt.
Men, tillbaka till Norell som åtminstone ger ett sken av att vara intresserad av IS-krigarnas världsbild, hur går allt detta ihop då med, om jag får låna Norells egna ord igen här, ”det som islam har talat om under lång tid”? Vilken islam? ”Talat om” för vem? På vilket sätt? Och även om det skulle vara religionen och drömmen om ett kalifat (jag undrar om Norell de facto har något empiriskt belägg för sina påståenden) som driver dessa unga män till att mörda, våldta och spränga sig själva och andra i luften så gör Norell två kolossala forskningsmässiga snedsteg här:
Han väljer att inte ta frågan ett steg vidare och fråga: ”men vad är det som gör att religionen och drömmen om ett kalifat lockar mer än någonting annat som världen har att erbjuda?”. Med andra ord så pekar han på möjliga (ej bekräftade) symptom och väljer att strunta i att leta efter orsakerna. Som ”expert” bjuder han alltså på en, inte bara på tok för simplifierad bild, men dessutom en som är totalt förvrängd.
I sin roll som respekterad forskare och en av Sveriges främsta experter inom temat terrorism så verkar inte Norell visa någon respekt för vidden av det ansvar som denna roll medför. ”Expertutlåtanden” i det offentliga rummet har ofta en stark opinionsbildande makt och att peka på islam och dess dröm om ett kalifat som boven späder bara på hatet mot miljoner muslimer runtom i världen vars islam ingalunda drömmer om något kalifat och som vämjs vid allt som har med ISIS eller Al Qaida eller någon annan terroristorganisation att göra. Och inte att förglömma alla de muslimer som har fallit offer för dessa organisationernas handlingar.
