Debatt: Arbetarrörelsen måste stå upp för Grekland

I Grekland är det som om tiden stått stilla sedan 2010: Grekland och EU, Europeiska Centralbanken och IMF (”trojkan”) fortsätter att gång på gång komma överens om låneavtal som innebär att Grekland måste lägga all ekonomisk kraft på att betala tillbaka på skuld som inte går att betala tillbaka och försöka uppnå överskott i budgeten som inte går att uppnå.

Samtidigt som landet måste skära ner i välfärd, sälja ut offentlig egendom och försämra för folk i den milda grad att ekonomin kollapsat och krisen bitit sig fast.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Som vi sett många gånger förut fortsätter sjömän, lärare och sophämtare att protestera mot denna destruktiva politik men i Europa är lögnen lönsam och medierna och politikerna har lagt mycket pengar på att sälja in sagan om lata, oansvariga greker, för att dölja krisens verkliga orsaker.

Den senaste vändan försämringar det grekiska parlamentet röstat igenom under 2018 måste anses extra förnedrande för Syriza, partiet som för några år sedan tillhörde den radikala vänstern men som nu genomför samma åtstramnings­politik som tidigare regeringar. Förnedrande framför allt då åtgärderna delvis är riktade mot de sociala rörelser som en gång förde Syriza till makten.

Den mest uppseendeväckande åtgärden är begränsningen av strejkrätten för att underminera de grekiska fackföreningarnas stridsåtgärder, vilket har fått den franske vänsterledaren Jean-Luc Mélenchon att kräva att Syriza slängs ut från Europas förenade vänstergrupp.

Vidare har parlamentet i år beslutat om fortsatta privatiseringar och avreglering av el- och apoteksmarknad.

Ekonomen Mark Blyth har syrligt påpekat att EU:s ekonomiska politik mest går ut på att Grekland ska öppna upp för matbutiker att sälja medicin om kvällarna och detta ska tydligen ta landet ur krisen; en serie avregleringar och privatiseringar, som alltså säljer ut redan producerade vinster till privata intressen, samtidigt som man skär ner i folks köpkraft, ska på något magiskt sätt lyfta det grekiska samhället ur ekonomisk depression.

Men vad som sker egentligen är att Grekland binds vid vanvettiga krav på budgetöverskott, stora skuldbetalningar och utförsäljningar av varje viktig inkomstkälla i många år framöver.

Vad mer som borde chocka omvärlden är att trojkan så genomgående underminerat Greklands demokratiska, konstitutionella och rättsliga ordning. I enlighet med det avtal Grekland slöt med Trojkan i juli 2015 samlas alla offentliga tillgångar som ska säljas ut i en superfond, direkt kontrollerad av trojkan. Denna fond är helt och hållet icke-konstitutionell och den åsidosätter grekisk grundlag och demokratiska rättsordning. Utförsäljning av vattentillgångar har Greklands högsta domstol tidigare fastslagit är olaglig och enligt landets grundlag får inte flygplatserna säljas ut men dessa privatiseringar sker ändå. Grekland bestämmer inte längre över sitt eget öde.

Den svenska arbetarrörelsen behöver bryta tystnaden om Grekland och solidarisera sig med rörelserna för ett slut på åtstramningspolitiken och för en avskrivning av de grekiska skulderna.