Debatt: APM Terminals är ett skräckexempel på svensk arbetsmarknad

Vad gör man för att få folket att förstå vikten av att ta striden mot det internationella logistikföretaget APM Terminals i Göteborgs Hamn? Vad gör man för att få företaget att nå en konstruktiv och pragmatisk lösning?

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

En sak som är viktig att betona när man pratar om konflikten är att det är inte bara är Hamnarbetarförbundet som har blivit angripna. Anledningen till att det har förstorats upp är för att det är hittills bara är vi som har försvarat oss emot den här hänsynslösa bolagsjätten. Unionen blev så hårt ansatta att man valde att lägga ner sin klubb, man ansåg alltså att det inte gick att bedriva fackligt arbete på APM Terminals. Den fackföreningen som APM Terminals har valt att förhandla med och som organiserar kollektivanställda blir överkörda på daglig basis. Man struntar fullständigt i gällande kollektivavtal och arbetsrätt.

Det är helt enkelt så att APM Terminals och Maersk har en sjuk och antifacklig personalpolitik. Ett klassiskt exempel på så kallad ”Union busting”.

APM Terminals är ett skräckexempel på svensk arbetsmarknad med en vd som inte vill följa svensk lagstiftning och en HR-chef som inte kan ett skvatt om arbetsrätt. Tillsammans är de en farlig och hänsynslös duo som sätter sig själva i korkade situationer.

Jag har ett flertal vänner som genom åren utbildat sig på program för att senare skaffa jobb inom sjöfarten. Alla säger de samma sak: På universiteten och skolorna finns en tydlig målbild, man vill inte hamna på Maersk. Man vill inte jobba för Maersk. Är valmöjligheterna få och man hamnar där ändå så är det bara att vara tyst och härda ut. Det blir en punkt i ens cv, ett tungt trappsteg som förhoppningsvis leder till något ljusare och bättre.

Så man håller tyst. Man försöker stå ut. Man försöker få de förnedrande veckobetygen, de aggressiva förhören och det muntligt uttalade förbudet mot att ta kontakt med ett fackförbund att bli vardag.

För ett tag sedan så uttryckte en ansvarig på APM Terminals HR-avdelning att man skulle vilja sparka alla hamnarbetare och anställa nya. Man vill istället ha folk som är ”intresserade av företaget och förändringsarbete”.

Detta är vardagen för oss. Detta är vad vi kämpar emot. Det handlar inte om pengar, det har det aldrig gjort. Det var bara ett sidospår som motsidan använde för att avleda uppmärksamheten från de egentliga frågorna.

APM Terminals har trappat upp denna konflikt enormt mycket med sin så kallade ”spegel-lockout”. Både vi och hamnens kunder blir lidande. Vi i Hamnarbetarförbundet står beredda med olika lösningar på konflikten. Trepartsavtal med Transport, parallella likalydande avtal för våra medlemmar, hängavtal med tillägg eller att man helt enkelt återgår till den praxis som redan råder i de flesta andra hamnar i Sverige där vi har medlemmar. Alla dessa borde vara godtagbara direkt från företagets sida om man verkligen vill nå en lösning.

Konflikten är inte med Transport eller med Sveriges övriga terminaler, det är bara APMT som inte kommer överens med fackförbunden.

Vi vill ha en pragmatisk lösning på de punkter som vi tryckt på från början, det eftersatta skyddsarbetet, att man följer lagen, vår rätt att välja vilka som för vår talan, rätten att informera medlemmarna om vad som sker i förhandlingar, att man följer ingångna avtal, slutar trakassera enskilda hamnarbetare med hot, utpressning, bestraffning och stämningar.

Vi står redo, nu. Det är bråttom. Under det senaste halvåret så har produktionen kollapsat fullständigt. Vi behöver akut arbetsro och med gemensamma ansträngningar samt en dialog med företagsledningen så kan vi tillsammans återupprätta en god produktivitet och tillförlitlighet som kommer gynna både hamnens kunder och anställda.

Nu ligger bollen hos APM Terminals vi står beredda att lösa detta.

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.