Debatt: Ambulansföraren, etiken och Nollvisionen

Det är hög tid att ambulansförare diskuterar etikfrågor som handlar om förmåga, kompetens och möjlighet att vara goda förebilder för kollegor men också för medtrafikanter. Kanske alla inte lämpar sig som ambulansförare?

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Kanske det är dags att införa ett hårdare kontrollsystem som kan garantera ett system att behålla de mest lämpade kandidaterna för utryckningskörning inom ambulanssjukvården? Frågan måste nu diskuteras öppet och alla ambulansförare måste engageras i ett sådant reformarbete.

Nyligen har jag presenterat en ny forskningsrapport som handlar om vilka förarkrav och trafiksäkerhetsmässiga krav som ställs för semestervikarierande ambulansförare i Sverige. Resultatet är nedslående på det viset att det i platsannonser är mycket luddigt på denna front när det handlar om att ställa krav på förarkompetens och trafiksäkerhetsmässiga förutsättningar.

Att vara ambulansförare synes inte ha en tydlig koppling något som är viktigt. Detta är enligt min mening mycket beklagligt. Det är arbetsgivarna, det vill säga de privata och offentliga ambulansarbetsgivarna, som borde ha en skyldighet att deklarera vilka förarmässiga krav som ställs för en ambulansförare oavsett om det är en ambulanssjukvårdare, ambulanssjuksköterska eller en sjuksköterska som sitter bakom ratten. Det kan inte vara känsligt att tala om ambulansförarens roll och status i vägtrafiken. Det är nämligen ambulansförarens ställning och företrädarskap som måste fokuseras.

"Det måste ställas högt ställda krav vid rekrytering men också vid vidareutbildning av ambulansförare för att upprätthålla en godtagbar standard och kvalitet."

För mig är det en etisk fråga som bör lyftas och problematiseras. Den etiska frågan består av det faktum att det borde ställas krav på en ambulansförare som utryckningsförare i vägtrafiken. Vem som helst kan inte ikläda sig rollen som ambulansförare utan att ha de krav som ställs. Idag finns inget lagkrav på utryckningsförare i Sverige. Det är beklagligt sett ur flera perspektiv. Men en ambulansförare får aldrig lov att chansa vid körning. Oavsett om det är långa arbetspass (dygnspass) eller att man har en förarutbildning som är skral. Det måste ställas högt ställda krav vid rekrytering men också vid vidareutbildning av ambulansförare för att upprätthålla en godtagbar standard och kvalitet.

Vårdandet av akut sjuka patienter har ingen som helst betydelse om vårdarbetet spolieras av en trött, outbildad eller oengagerad ambulansförare som kanske inte borde köra ambulans överhuvudtaget. Jag tror att det kan vara hög tid att införa ett tydligare och hårdare kontrollsystem som kan garantera ett system för att behålla de mest lämpade kandidaterna för utryckningskörning inom ambulanssjukvården.

Men så länge arbetsgivarna är tysta om ambulansförarens roll och status ur trafiksäkerhetsperspektiv riskerar vi istället ett system där kompetensen bakom ratten inte spelar någon roll. Vem som helst kan väl köra en ambulans?

Jörgen Lundälv