Debatt: Alkoholindustrins pinkwashing ett massivt hot mot hbtqia-personer

Alkoholindustrins börda på samhällskroppen är ofantlig.  Mer än hälften av allt våld i samhället är alkoholrelaterat. Var tionde vuxen svensk har ett alkoholmissbruk. Samtidigt växer cirka 320 000 barn upp i hem där de far illa av sina föräldrars drickande. De totala samhällskostnaderna beräknas till över 100 miljarder kronor per år. 

Omfattningen av problemen är gigantiska. Därför har alkoholindustrin länge försökt att sälja bilden av sig själva som en ansvarstagande aktör som utgör en del av lösningen.  En annan bild är en alkoholindustri, likt tobaksindustrin, som underminerar forskning på alkoholområdet samtidigt som de genomför uttänkta influencersamarbeten och påkostade PR-kampanjer. 

Alkoholindustrins produkter säljs alltid med en halvhjärtad uppmaning om att ”dricka ansvarsfullt”, vilket i praktiken är ett slugt sätt att individualisera problemet som deras produkt orsakar. Den bild som du som konsument matas med är att det inte är industrins produkter som orsakar problemen, utan att de beror på de karaktärsbrister hos dig som väljer att inte ”dricka ansvarsfullt”. Alkoholindustrin vill att vi ska sparka nedåt. 

I själva verket är alkoholindustrin en predatorisk industri som skapar utsatthet för att sedan livnära sig  på den. En brittisk studie från 2019 visade att 68 % av industrins omsättning kommer från högriskdrickande. Den absoluta majoriteten av industrins intäkter kommer alltså inte från så kallad ”ansvarsfull” måttlighetskonsumtion. Alkoholindustrins mest lönsamma kunder, som bär upp merparten av omsättningen, är de som också far mest illa av de sålda produkterna. 

Inte minst gäller detta hbtqia-personer. En forskningssammanställning från 2021 framtagen av Nordiska Ministerrådet visar att sårbarheten i hbtqia-communityt är mycket högt, som följd av det stigma och den utsatthet som det innebär att leva som hbtqia-person. En rapport framtagen av RFSL 2014 som fokuserar på hbt-kvinnor ger en liknande bild – att hos många leder osäkerheten och otryggheten av att navigera som normbrytare till en längtan efter frizoner att kunna utforska och leva ut i. 

Detta är inte alkoholindustrin sena med att utnyttja. Alkohol förmedlas som medlet för att skapa andrum från samhällets trånga ramar och alkoholindustrin som en progressiv allierad. 

Resultatet är att hbtqia-personer är kraftigt överrepresenterade i missbruksstatistiken. En irländsk studie från 2021 visade att en tredjedel av alla irländska homo- och bisexuella män har ett alkoholberoende. För alkoholindustrin är således sårbarheten lönsam. 

Frigörelse ligger i att kunna få leva som och vara den en är. Alkoholindustrin försöker förmedla att det sätt som frigörelse kan uppnås är genom att nyttja deras produkt. I det förstärker de dessutom en annan norm – alkoholnormen. För många hbtqia-personer kan ett frånträdande från alkoholnormen uppfattas leda till ett dubbelt utanförskap, då en i sådana fall inte bara bryter köns- och sexualitetsnormerna utan också alkoholnormen. 

Kampen för att få vara vem en är och få älska den en älskar är tyvärr inte ett avslutat kapitel. 

Vi har ett stort arbete framför oss i att skapa trygga forum och miljöer där alla kan accepteras för vem de är och hur de väljer att identifiera sig, att leva ut och utforska utan att dömas. I det måste vi också se vilka aktörer som cyniskt försöker utnyttja sårbarheten och lever på människors otrygghet.