Debatt: Ägarnas girighet är skadlig för samhället

Det är ibland viktigt att backa ett steg för att se hur en världsbild kan vara skev. När C-ledaren Annie Lööf talar om vinstmaximeringskrav i skolan som ett hot mot den fria företagsamheten kan det vara på sin plats att komma ihåg att Sverige som land är unikt i världen. Till och med i USA är det svårare att driva en vinstjagande skola. Där får ägarna till privatskolor i genomsnitt 64 procent av den elevpeng som kommunala huvudmän får och det är inte heller tillåtet att ta emot privata donationer. (Det får de dock utan vinstsyfte.)

Om en verksamhet är helt och hållet offentligt finansierad går det att ställa krav på vad man vill och inte vill ha för pengarna. Att som ägare framföra krav på tvåsiffrig avkastning när bankräntan är nära noll och inflationen är under två procent är extremt girigt.

Finansfolk som kräver avkastning på 12 procent för att inte lägga ned en verksamhet har svårt att anpassa sig till dagens verklighet med låg löneglidning, inflation med mera. Girigheten är också skadlig för både samhället och dem själva på sikt. Ökande klyftor uppstår när en liten grupp ägare ökar sina inkomster med 12 procent om året och resten av befolkningen har ett lönetak på 2,3 procent. Det leder till både populism och konflikt samt sämre miljöeffektivitet. Det är fullkomligt rimligt att staten inte vill att dess pengar till utbildning och vård ska bidra till att slå sönder samhället.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Ingen ska behöva oroa sig för att den diagnos hen får i sjukvården påverkas av prissättningen, det vill säga att vissa sjukdomar anses ”lönsamma”, andra inte. Vissa sjukdomar ger ”vinst” medan andra bara blir ”break-even”. En klinik som ligger dåligt till och tvekar mellan två behandlingar väljer kanske den lönsammaste alternativt behandlar ”för säkerhets skull”. Då går pengarna till onödig vård istället för nödvändig vård.

Det går inte att, som bland andra Annie Lööf gör, tala om ingrepp i en fri marknad. När man tjänar pengar på en marknad där staten/kommunen betalar är man helt i händerna på vad internprissättningen säger att en utbildad elev är värd eller vad en operation kostar. Det dröjer inte länge innan någon specialiserar sig på att hitta de mest lönsamma eleverna/utbildningarna eller medicinska ingreppen. Utbud och efterfrågan på olika utbildningar/behandlingar riskerar att snedvridas och det blir det offentliga som får ta hand om resterna från det uppdukade bordet av lönsamma patienter och elever.

Det finns inga tydliga belägg för att kapitaluttagsskolor skulle vara effektivare än kommunala eller vanliga friskolor. När friskolorna infördes var det föräldrakooperativ, alternativ pedagogik och att rädda kvar nedläggningshotade skolor i glesbygden som var i fokus – inte vinsten. Låt oss återgå till det!

Om resultatet av införda vinstmaximeringskrav är att någon inte längre vill driva en skola för att man inte får plundra den är det sannolikt att det överskott skolan genererade leder till fler lärare/högre lärarlön istället – inte en direkt katastrof. Det värsta som kan hända är alltså att eleverna får lite mer/bättre utbildning.

Den som vill ägna sig åt ”fri företagsamhet” inom omsorgssektorn kan samarbeta med försäkringsbolag och bedriva helt privat finansierad vård, gärna inkluderat studiebesök i USA där invånarna får hälften (grovt räknat) så mycket vård för pengarna.

Den som bara kan tänka sig att utbilda barn om det ger 12 procent i vinst varje år kommer att skapa en generation av barn med en världsbild som är mycket skadlig för samhället och planeten. Dessa personer får tjäna sina egna pengar på en privat marknad – inte plundra statskassan med kluriga juridiska upplägg på barnens bekostnad. Den som bara vill rädda liv eller utbilda barn om man får 12 procent avkastning är inte mogen uppgiften.