Debatt: Afghanistan är också en krigszon
 – stoppa utvisningarna nu

Amir Abu Eid, SVT reporter säger: ”När vi häromdagen gick på en öppen marknad full med människor kände jag en viss rädsla. Det gick inte att slå bort tanken att när som helst kan det smälla.”

Niclas Berglund, fotograf skriver: Föräldrar vi möter berättar att det värsta är oron för barnen. – När barnen går hemifrån vet man aldrig om de kommer hem igen.   

De båda SVT-medarbetarna vistas i Kabul. De beskriver situationen som farlig. 2010 då Samir Abu Eid var i Afghanistan för första gången fanns inte den här oron och rädslan. Att nu åka ut i landet, utanför Kabul, uppger han är uteslutet för dem på grund av den stora risken att dödas.

Det rör sig om samma Kabul som av det svenska migrationsverkets rättschef Fredrik Beijer beskrivs som ”relevant och rimligt” alternativ för internflykt. Här är våldsnivån ”inte så hög att alla och envar riskerar att utsättas för skyddsgrundande behandling” hävdar han i sitt senaste rättsliga ställningstagande från början av år 2019. Om inte mina båda inledande citat visar att det är just ”alla och envar” som riskerar att utsättas, så förstår jag inte vad rättschefen menar med det begreppet. Vad är det som är ”relevant och rimligt” i att leva som internflykting i den här miljön? Och när blir våldsnivån i landet så hög att han är beredd att ändra sig? Det vill säga hur många fler afghaner än de 26000 som dog förra året krävs? Hur många fler är de 14000 som dog det första halvåret 2019?

Tydligen kunde Turkiets invasion i Syrien helt nyligen få Fredrik Beijer att tänka om. Efter endast några dagars stridigheter gick han ut och sa att man fick ompröva sin tidigare bedömning. Det är naturligtvis helt riktigt. Det som förbryllar mig är att när bombningar, och andra stridshandlingar dödat och skadat stora mängder människor i Afghanistan så hävdar rättschefen att det är ”för tidigt” att ändra sin bedömning av säkerhetsläget där. Så fortsätter han, trots all fakta, att skjuta det enda rätta framför sig, det vill säga att sluta utvisa någon enda människa till Afghanistan.

Att han har fullt stöd av vår migrationsminister, Morgan Johansson är också uppenbart. Även vår statsminister, Stefan Löfven, har fullt förtroende för att Migrationsverket sköter sitt uppdrag som de experter de är. Genom det så kallade återvändaravtalet har våra politiker försäkrat sig om att den afghanska regeringen tar emot sina medborgare som Sverige väljer att tvångsutvisa, eftersom vi annars kan dra in det bistånd som det fattiga landet får. Ett mycket smart avtal när man vill bli av med flyktingar. När den afghanska flyktingministern vädjar till Europas stater att inte tvångsutvisa, hänvisar Morgan Johansson till detta avtal. Så länge inte den afghanska regeringen säger upp det, fortsätter deportationerna. Och Sverige gör sig av med många välintegrerade ungdomar, som kan svenska och är på väg ut i något av våra bristyrken.

Så även om Migrationsverket tar sitt förnuft till fånga när det gäller tvångsutvisningar till Syrien så kommer deportationerna att fortsätta till världens farligaste land. Och de som sitter inlåsta på förvaren kommer i desperation att försöka fly innan de vita bussarna kommer för att hämta dem. Att ett svenskt företag, Interbus, lånar ut sig till denna verksamhet är för mig ofattbart. Hädanefter kommer vi aldrig att kunna tala om de vita bussarna med några positiva förtecken. Numera är de förknippade med skam för hela vårt land.

Och Sveriges regering och stora delar av riksdagen kommer fortsätta titta bort och säga att detta sköter Migrationsverket och domstolarna, liksom gränspolisen så bra. Inget vi ska lägga oss i.   

///

Inger Johansson                                         
Pensionerad socionom/leg psykoterapeut
Bonusmormor