Debatt: Acceptera inte att kurderna glöms

Turkiets aggressiva anfall mot kurderna i Syrien har med rätta upprört och berört. Återigen har vi sett hundratusentals kurder tvingats fly från sina hem till en osäker framtid. Civila har dödats. Vad som händer med alla människor som flyr är det ingen som vet idag.  Än en gång drabbas det kurdiska folket besinningslöst.

Det som sker är inget nytt; sedan länge utövar den turkiska staten våld och förtryck mot kurder, både inom Turkiet och utanför landets gränser. Den flathet som Sverige och EU visat mot den turkiska regimen och dess brott mot mänskliga rättigheter och internationell rätt är svår att förstå. Det är bra att Sverige nu stoppar all krigsmaterielexport till Turkiet, men en skam att det inte skett tidigare.

Under decennier har Turkiet genomfört attacker över ett stort område i irakiska Kurdistan, och det har fått fortgå, som vi upplever det, under tystnad från Sverige och EU. Sedan ett par år eskalerar antalet bombningar. Under 2018 utförde turkisk militär över 350 flygattacker i denna region, plus ett okänt antal granatbeskjutningar. Även beväpnade drönare används. Turkiet hävdar att de siktar på den väpnade rörelsen PKK, men de dödar och skadar civila, förstör hus, bränner grödor och dödar boskapsdjur. Mellan 300 och 500 byar – de flesta kurdiska men också assyrisk-kristna – finns inom det område som bombas och beskjuts. I början av oktober drabbades byn Hizanke i Nahla-dalen av bombattacker i sitt närområde elva gånger på tre dagar. Den enda assyriska skolan i regionen tvingades stänga.

Vi som skriver detta har ett flertal gånger varit i irakiska Kurdistan som engagerade i freds- och människorättsorganisationen Christian Peacemaker Teams (CPT). Vi har besökt familjer vars anhöriga har dödats av turkiska bomber. Vi har sett kratrarna i marken och hört ett otal berättelser om hur ett normalt liv omöjliggörs av hotet om våld från ovan. Vi har sett turkiska militärposteringar i irakiska Kurdistan, flera kilometer innanför gränsen.

Det finns inga officiella uppgifter men enligt CPT:s information har över hundra civila dödats eller skadats av Turkiets attacker sedan år 2015. Flera tusen har tvingats överge sina byar. För de vuxna är det inte första gången; många av dem har återvänt för att bygga upp sina byar mer än en gång sedan 1990-talet. De har drabbats av en lång rad traumatiska upplevelser, från Saddam Husseins terror och framåt.

Vi får inte längre genom tystnad acceptera det som sker. Sverige, EU och FN måste agera! Vi vädjar till våra politiker i riksdagen och i EU att agera för att stoppa alla turkiska  bombningar, mot kurder, assyrier, yazidier och andra. Vi uppmanar er att besöka de utsatta byarna i irakiska Kurdistan, samtala med borgmästare och politiker i de utsatta regionerna, oberoende journalister, drabbade familjer. Dessa människor, som alla andra, förtjänar att leva i trygghet!