Ingen tror att det är normalt att betala för att någon ska spela kort med dig.

Hon har blivit symbol för nykonservativa unga kvinnor som längtar tillbaka till spisen och hemmafrulivet, men Anna Björklund känner inte igen sig.

Selma Brodrej läser Irena Požars bok och hoppas få nya insikter om vad som hände den där metoo-hösten, när kvinnors kraft fick håret att resa sig på armarna och journalisterna att bryta mot pressetikens alla regler. Men blir besviken.

Bland alla ekologiska tomater och egenrullade tortellinis finns det något som känns så fruktansvärt dött.

Inte ens åldrandet eller ett handikapp frigör dig från idén om att du, med ditt utseende, ska sträva efter att behaga den manliga blicken.

Att bojkotta rysk kultur kan kännas självklart just nu – men vem betalar priset när Ryssland utesluts från internationella kulturscener? Och hur slår en bojkott mot kulturarbetarna?

”Ingen undrar längre hur det ska gå, bara vad som har hänt. Samtidens kultur är fixerad vid av att gräva bakåt i enskilda människors trauman, kanske för att ingen längre klarar av att fantisera om framtiden.”

Om Paulsen har rätt i att arbets­samhället får oss att uppleva känslor av meningslöshet, stress och oro är det rimligt att anta att dessa känslor i större grad drabbar dem som arbetar mest.

Medelklassens skuldkänslor är passiva och självömkande.

Dagens ETC:s Selma Brodrej har träffat Jenny Jägerfeld och pratat diagnoser, vikten av galghumor och faran med att säga ja. 

Till slut känns den härliga filmkvällen lika ointressant som historielektionerna jag skolkade från under högstadiet.

Nioosha Shams syn på kritik och litteratur bortser från fiktionens förmåga att göra berättelser allmänmänskliga, menar Selma Brodrej.

Föreställningen ”Tre Streck” lämnar mig med en frustration.

Hypokondri – en sjukdom som karaktäriseras av ­patientens brist på sjukdom och som ­verkar bli allt vanligare. 

Därför hotar de digitala tvångströjorna demokratin.

Om syftet med Stockholms litteraturmässa var att tillgängliggöra litteraturen med en folkfest tror jag tyvärr att arrangörerna misslyckats, kanske till och med uppnått motsatt effekt.

Vad är det egentligen för makt att få välja vilken snubbe man släpar med hem från krogen?