Vad händer om man tar en gravid kvinna som just tagit livet av sig, och sedan opererar in fostrets hjärna i den döda kvinnans huvud, kickar igång lite elchocksbehandling och väntar en stund?
Det är ingen ljus skapelseberättelse som ligger bakom Yorgos Lanthimos huvudkaraktär Bella Baxter, i den hyllade regissörens nya film ”Poor things”. Den ljuvliga Emma Stone gör en stark roll som bebis i kvinnokropp, där hon till en början stultar fram, kissar på sig och slänger tallrikar i golvet. Bella är den Frankenstein-liknande vetenskapsmannen Godwin Baxters (Willem Dafoe) mest dyrbara experiment. I London-våningen, bland kycklinghundar och andra obskyra rasblandningar, följer den galna Godwin Bellas utveckling med ömsint blick, och det dröjer inte länge förrän hon utvecklas till en talför och nyfiken flicka. Hon kallar honom ”God” och följer med ner i operationssalarna för att assistera honom i hans kirurgiska ingrepp. ”Only the dead ones for Bella”, uppmanar Godwin, var på Bella med manisk kraft sticker sönder ögonen på ett lik.
För att inte missa några detaljer i experiment Bella anlitar Godwin en av sina studenter, mjukisen Max McCandles (Ramy Youssef) för att observera allt Bella gör och även fungera som barnvakt åt henne. På kvällarna rapporterar Max till forskaren om Bellas framsteg; hur många ord hon lärt sig, vad hon har ätit och hur hennes motorik fortsätter halta. Det dröjer inte länge innan han förälskar sig i henne, och det går knappast att klandra honom för det. För även om Bella mentalt är ett förskolebarn är hon fullständigt bedårande i sitt långa, mörka hår och en blick som strålar av oskuld och förundran. Och någonstans här börjar varningssignalerna ringa.
Snart förvandlas hon till en nymfomanisk pojkdröm som rymmer till Lissabon med den äldre casanovan Duncan Wedderburn (Mark Ruffalo) för att rida honom i timmar på ett hotellrum
Filmen, vars story är baserad på en bok med samma namn av Alasdair Gray från 1992, går i Lanthimos vanliga, absurda anda. På samma sätt som i regissörens tidigare filmer, utforskar han i denna gotiska saga mänskligheten utifrån omänskliga ultimatum och beteendeexperiment. Även om tidigare Lanthimos-verk, som ”The Lobster” och ”The favourite”, är påtagligt snuskiga är den sexuella besattheten på en helt ny nivå i ”Poor things”.
Så fort Bella förstår hur hon ska stimulera sig själv, vilket hon gör efter kanske 20 minuter, går filmen från att vara en obskyr, svart komedi till att bli två timmars porr utklädd till finkultur. Hon onanerar med ett äpple och skriker, med plump meningsuppbyggnad, ”Bella discover happy when she want!” när hushållerskan ber henne sluta. Snart förvandlas hon till en nymfomanisk pojkdröm som rymmer till Lissabon med den äldre casanovan Duncan Wedderburn (Mark Ruffalo) för att rida honom i timmar på ett hotellrum. Den sliskiga Duncan varnar henne för att förälska sig i honom, men blir istället snabbt allt mer klängig och fixerad av Bella och hennes okonstlade sexualitet.
Förskolebarnet, som nu blivit äldre, lärt sig läsa och börjat intressera sig för filosofi, stör sig allt mer på Duncan. Hon hamnar på en bordell i Paris, där hon blir salig av lycka efter att ha förstått att hon inte bara kan ha sex med andra män (!) utan dessutom få betalt för det (!) Sedan följer ett antal scener där Bella knullas av tjocka, gamla fransoser och inte kan låta bli att njuta av det.
Det kontinentala äventyret är, trots den smått banala handlingen, så estetiskt tilltalande att man vill dö och återuppstå i en Lanthimos-värld. Scenografin påminner om regissörens kostymdrama ”The favourite”, men är ännu mer extravagant. Filmspråket växlar och sträcker sig över hela skalan, från svartvit fisheye till sprakande, dataanimerade färgpaletter. Kostymören Holly Waddington har gjort ett fantastiskt jobb med att klä Bella i dräkter där futurismen och det klassiska blandas på ett sätt som speglar filmens tidlösa 1900-tal. Via gigantiska rosettklänningar, tunga volangkragar och spaciga vita läderboots berättar kostymerna om Bellas sinnestillstånd, och inspirerar till en romantisk modevår.
Dialogen är precis lika träffsäker och underhållande som i Lanthimos andra filmer, men när handlingen kretsar kring ett förskolebarns sexuella uppvaknande i en snygg kvinnas kropp blir resultatet lite för perverst och runkigt för att ”Poor things” ska nå samma nivå som regissörens tidigare verk.
När den nu mycket erfarna Bella får ett brev från Godwin återvänder hon till London, men även där orsakar hennes extrema sexualitet bekymmer. ”The problem is between your legs”, konstaterar en av alla män som är olyckligt kär i Bella. Samma formulering kan skickas vidare till Lanthimos.
