Kajsa Ekis Ekman: Revolutionärerna som bytte sida

Den som inte är röd när hen är ung har inget hjärta. Den som inte är blå när hen är gammal har ingen hjärna.” Denna fras, alla överseende högstadielärares favoritfras, retade livet ur mig när jag var yngre. Och samtidigt skrämde den mig: Tänk om det var så? Men hur skulle det gå till – var det en gradvis process eller vaknade man plötsligt och insåg att man var höger? Kunde man göra något åt det eller var man ohjälpligt indragen i en ström som fick en att i hemlighet beundra kungen, Gud och H&M:s ägare, tills man exploderade inombords?

Många är de som börjat som marxister för att sedan bli ultrakonservativa och jag läste deras berättelser med fascination. David Horowitz, Göran Skytte, Mauricio Rojas – nästan alla var de män, flera av dem kom från en välbärgad bakgrund från början, rycktes med av tidens uppror och nästan alla bytte de sida ungefär när muren föll. Denna universella fras visade sig vara mycket specifik: en klass, köns- och generationsfråga. Få kvinnor från grupp 8-rörelsen har bytt sida och kommit ut som patriarkatets anhängare. Ofta rörde det sig om män som, efter några hetsiga ungdomliga år, återvände till sin hemvist.