Ledare. Kajsa Ekis Ekman.

2016-05-23 04:02

En stark stat byggde Gates och Jobs

Det är det statliga stödet, inte den fria marknaden, som gör USA unikt vad gäller innovationer.

Hur kommer det sig att det är just i USA som internet, nanoteknik, GPS, Iphone, Facebook och så mycket annat uppfunnits?

Är det för att de har fri företagsamhet och låga skatter?

Är det för att människor som Steve Jobs och Bill Gates bara råkar födas där som av en slump?

Är det för att människor där är, som Steve Jobs själv brukade säga då han odlade myten om sig själv, ”hungriga och dåraktiga” på det sättet som uppfinnare måste vara?

Nej, det är för att USA har en stark stat.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0


Bakom alla dessa uppfinningar ligger nämligen ingen mindre än USA:s stat, som med mångmiljardprogram i stöd till innovationer sett till att landet blivit världsledande på så många grenar inom teknik och medicin.

Det är faktiskt det statliga stödet, inte den fria marknaden, som gör USA unikt vad gäller innovationer.

Om detta skriver Mariana Mazzucato i nyutkomna Entreprenörsstaten. Mariana Mazzucato är professor i innovativ ekonomi i Sussex och hennes prisbelönta bok (som tagit utmärkelser framför näsan på Thomas Piketty) ställer mängder av fördomar på huvudet.

Många av uppfinningarna härrör, precis som internet, från USA:s militärkomplex. Det var då det socialistiska Sovjetunionen sköt upp Sputnik 1957 och blev det första landet att skicka upp en satellit i rymden, vilket gav USA panik. De lanserade då forskningsprogrammet Darpa, som fortfarande existerar och som varje år delar ut tre miljarder dollar till olika forskningsprojekt. Pengar som ingen riskkapitalist skulle vilja lägga, namnet till trots. Därför – och detta är just vad som skiljer statligt stöd från privat – att avkastningen ligger så långt fram i tiden. Den som satsar på forskning i ett grundstadium tar ju en verklig risk; förmodligen kommer det inte bli något alls av det hela. Hade en uppfinnare gått runt på 50-talet och pratat om internet – vem hade gett pengar till detta? Det gjorde Darpa, och därför utvecklades Arpanet, internets föregångare. Apples framgångar skulle varit obefintliga om inte USA:s stat hade investerat mångmiljardbelopp i GPS– och pekskärmsteknik.

USA har också SBIR, som ger pengar till små företags innovationer, med 2,5 miljarder dollar per år, Orphan Drug Act som ger pengar till medicinsk forskning, och NNI som enbart satsar på nanoteknik.

USA är i själva verket ett av de mest interventionistiska länderna som finns. En forskare i Grekland, Nigeria, Chile har inte en bråkdel av den statliga uppbackning som en amerikansk forskare har, även om det står henne fritt att söka bidrag av världens kapitalister. Samma sak gällde Europa då vi var världsledande på innovation. Järnvägen skulle till exempel aldrig byggts om staten inte gått in.

Vad är slutsatsen vi kan dra av detta? Att stater bör ösa in pengar i näringslivet? Att staten är bra och företag dåliga?

Nej, vi bör inte anamma en inverterad version av ungliberalers associationsideologi. Det finns inget i sig som skiljer stat från företag – båda kan vara demokratiska eller diktatoriska, båda kan skötas bra och dåligt, bådas pengar kommer egentligen från samma källa: människors arbete. Och vad gäller USA är det uppenbart att stat och företag är sammanväxta på ett sätt som inte gynnar demokratin. Staten kallas inte ”administration” för inte, utan det speglar dess roll som de amerikanska storföretagens representant i världen.

Men kanske kan vi nyansera den stereotypa bild som rått alltför länge; om att staten per definition är ineffektiv och trög, att staten inte ska blanda sig i marknaden, samt att företag själva ska lösa världsproblemen. Så har det aldrig sett ut och särskilt inte i världens ledande kapitalistiska nation. Företag tar i allmänhet risker i ett slutstadium när profiten är inom räckhåll, inte i början. Ska vi kunna ställa om till en grön ekonomi krävs även här att staten går in med massiva investeringar.

En annan slutsats vi kan dra i ljuset av Panamadokumenten är att stater lägger ut mycket, men får lite tillbaka. När företag väl fått lägga händerna på innovationerna betalar de sällan tillbaka utan gör allt för att flytta både profit och produktion utomlands. De tar ut hutlösa priser för sina produkter och mediciner som skattebetalarna som finansierat dem inte alltid har råd med. Men staten bör ställa motkrav. Inte bara på att företagen följer lagen och betalar skatt, utan på arbetstillfällen, miljökrav, samhällsansvar. Ser man till hela innovationskedjan kan man faktiskt säga: produktionen är de facto redan nationaliserad – det är bara profiten som inte är det.