Dagarna efter krönikan publicerades om tågresan råkade jag springa på Ebba Witt-Brattström på en litteraturfestival i Umeå. Hon berättade något som jag gått och funderat på sedan dess. Enligt Ebba hade jag tydligen gjort något slags intryck på Horace under den där ödesdigra tågresan 2008, för han hade kommit hem och sagt att ”Den där Maria Sveland är en riktig uppblåst liten fitta”.
Förutsatt att Ebba Witt-Brattström citerade sin dåvarande make på ett rättvist sätt är orden väldigt intressanta.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Jag har visserligen en fitta, även om jag inte vet den exakta innebörden av att vara en fitta – förutom att det knappast är menat som något bra. Uppblåst kanske jag kan uppfattas som, fast knappast den där gången på tåget med Horace eftersom jag i princip satt tyst hela tiden och lyssnade på honom. Nickade och försökte le lite artigt tills jag ville spy på mig själv för att jag inte förmådde avbryta honom och säga att jag egentligen bara ville läsa min bok.
Jag har en mycket god uppfostran både hemifrån och genom den sexistiska socialisering som lärt mig att lyssna när män talar. I synnerhet äldre så kallade lärda män. Så hur kom det sig att Horace uppfattade mig som en ”uppblåst liten fitta” och inte tråkig och tyst som hade varit en mer korrekt beskrivning? Såg han igenom min uttråkning? Min passiva aggressivitet? Nickade jag inte tillräckligt entusiastiskt och beundrande? Kanske.
Användningen av ordet fitta är spännande och säger något om vårt samhälle, nära besläktat som det är med begreppet hora. Fitta och hora. Två ord som oftast används när kvinnor på olika sätt inte inrättar sig i maktordningen. När vi tar plats eller gör våra röster och viljor hörda – särskilt när dessa viljor går emot mannens. Fitta och hora – två ord som vi ofta blir kallade när vi på olika sätt inte behagar männen. Eller närhelst en man känner för att ventilera sin aggression.
När jag för flera år sedan gjorde en dokumentär om begreppet hora (Som en hora, SR P1, 2003) blev det tydligt att ordet ofta användes i samband med att en kvinna nekat en man sex. Alternativt när hon ville lämna honom. Förutom de gånger då begreppet användes för att smutskasta våldtagna kvinnor i rättegångar.
Just när jag sitter och funderar på allt detta råkar jag läsa en väns Facebookuppdatering där hon skriver om hur en bild i en gammal Ulf Lundell-bok har förföljt henne. I boken skriver Lundell att koriander smakar som att slicka fitta. Min vän skriver att liknelsen till viss del förstört koriandersmaken för henne. Inte för att det är något fel på fittsmaken utan på grund av bilden av Uffes skrynkliga tunga som smakar på någon Quinnas fitta. Genast utbröt en vild diskussion i hennes tråd om i vilken bok denna skildring återfanns (Saknaden) och att den förutom korianderliknelsen även innehöll referenser till kikärtor och avokado! (Hjälp!)
Någon berättar om en kille som åkt bil med Uffe en gång way back och strax före Örebro börjat sniffa i luften för att sedan vända sig om mot killen och säga ”känner du doften? Örebro, fittornas stad!”.
En annan invänder att korianderliknelsen bara är ett bevis för att Uffe ALDRIG slickat fitta eftersom en fitta kan smaka väldigt mycket men INTE koriander.
”Åh, alla dessa äckliga män som approprierar våra kryddor!” skriver en annan.
”Korianderkvinnan – Låter som en hel roman av någon som mainsplainar om hur det kan lukta här och där” skriver någon. ”Måste hinna skriva den innan Horace!”.
Dagen efter den här tråden läser jag en recension av Horaces senaste bok där han enligt recensenten resonerar kring sexualiteten ”på en nivå värdig en nydumpad gymnasiegrabb”. I texten återges några citat ur boken:
”Den fullbordade penetrationen är evigt ett nederlag för kvinnan och evigt en seger för mannen, sedan kan man stapla teorier till himlen.”
Samt:
”När kvinnor kräver mer fantasi i sexlivet visar de att de inte förstår vad sex är och kanske inte har något riktigt behov av det.”
Som ni förstår blir det svårt för mig med bakgrund som beskrivs ovan att inte koppla ihop detta med vissa mäns användning av begrepp som fitta och hora. Ord som så gott som alla kvinnor haft erfarenhet av att bli kallade någon gång under sin livstid. Av såväl kända som okända män. När du nekar den störiga mannen på krogen att slå sig ner vid bordet där du sitter med dina vänner. När du lämnar en relation. Eller när du sitter tyst under en tågresa och låter en äldre man föra en monolog på temat Saker jag vet utan att avbryta honom.
Det kvinnliga könet, aka fittan: något män både hatar och avgudar. Längtar efter och äcklas av. Något de ömsom vill kuva och skända, beundra och tillskriva dofter som egentligen inte finns där (koriander).
