Hoppa till innehållet

Opinion

Debatt: Med tomma ord matchar alliansen en ihålig politik

Regeringens brist på ansvar och helhetsperspektiv i klimatpolitiken är förbluffande, tycker debattörerna.
Regeringens brist på ansvar och helhetsperspektiv i klimatpolitiken är förbluffande, tycker debattörerna. Bild: Bild: Stock Xchng

Dagens ETC.

Alliansen kräver att den som förorenar ska betala för sig. Här finns dock en paradox: att ta ansvar för sina handlingar verkar inte vara något som alliansens partiledare själva gör, skriver företrädare för PUSH Sverige och Fältbiologerna.
Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

Alliansen skriver i en debattartikel i Sydsvenskan om ansvar i ­klimatfrågan. Här finns dock en paradox: att ta ansvar för sina handlingar verkar inte vara något som alliansens partiledare själva gör. Istället förmedlar regeringen en ofullständig och rentav felaktig bild av Sveriges klimatpolitik, skriver företrädare för PUSH Sverige och Fältbiologerna.

Fem månader innan valet presenterar regeringen en debattartikel fylld med fina ord om en politik baserad på förvrängd fakta. Som representanter från den unga hållbarhetsrörelsen har vi ett ansvar att granska beslutsfattarna i Sverige, oavsett partitillhörighet. Det är dags att bringa klarhet i hur det egentligen ser ut i den svenska klimatpolitiken:

1. Sveriges utsläpp ökar

Regeringen säger att Sveriges utsläpp är försvinnande små och stadigt minskande. Det regeringen tycks glömma bort är att vi flyttat våra utsläpp till andra länder, utsläpp som du och jag bland annat orsakar genom vår konsumtion. Enligt Naturvårdsverket har utsläppen som Sverige orsakar inte alls minskat utan istället ökat med 15 procent sedan år 1990. ”För klimatets del spelar det ingen roll var i världen utsläppen sker – det viktiga är att de minskar” skriver regeringen. Med den kloka insikten borde rimligtvis alla de utsläpp vi svenskar orsakar globalt ingå i regeringens ansvar. I vintras valde regeringen dessutom att sälja Sveriges överblivna utsläppsrätter från Kyotoprotokollets första åtagandeperiod till en amerikansk storbank. På så vis kan utsläppen ske, men någon annanstans. Bristen på ansvar och helhetsperspektiv är förbluffande.

2. Sveriges utsläpp spelar roll

Vidare skriver regeringen att ”Sverige står för ungefär en promille av världens samlade utsläpp. Vi ska fortsätta minska de svenska utsläppen, men för att de globala utsläppen ska minska måste många andra länder göra mycket mer”. Enligt regeringens logik om att Sveriges utsläpp är små i världen, skulle vi bara behöva dela upp världens alla större länder i mindre länder om 9 miljoner invånare så vore problemet löst. Det är dock ett helt ointressant sätt att räkna på.  Precis som att vi mäter BNP per capita måste vi också mäta utsläpp per capita. När vi gör det ser vi att Sverige ligger väldigt högt i jämförelse med genomsnittet för världen.

3. Sverige är inte längre ett ­föregångsland

”Vi arbetar för att nå en global klimatöverenskommelse, som också omfattar de länder som har störst utsläpp” skriver alliansen. Det är bra, och globala överenskommelser är självklart det önskvärda. Det är dock inget måste för Sveriges del; globala överenskommelser är ingen förutsättning för att vi ska kunna leverera en värdig klimatpolitik. I början av 90-talet när FN:s klimatkonvention bildades trodde vi oss ha möjlighet att vänta på att konservativa länder som USA och Ryssland skulle ansluta sig till ett globalt avtal, men den tiden är långt förbi. Sverige måste våga gå före och historien har visat att just föregångsländer är en förutsättning för att bredare överenskommelser ska komma till stånd. Det är våra folkvalda politikers ansvar att ta oss dit, men med den klimatpolitik som regeringen har fört under sina åtta år vid makten har Sverige halkat långt efter internationellt och vi är inte längre det föregångsland vi en gång var. Löften om en seriös klimat­politik hålls inte och även om vi skulle nå uppsatta mål är de inte tillräckligt ambitiösa för att möta det IPCC presenterar.

Som unga i Sverige idag vill vi se mer hållbarhet i skolan för att öka ungas koppling till verkligheten och därmed deras motivation. Vi vet också att många unga vill arbeta med, och vara en del av, hållbar utveckling. Med satsningar på bland annat förnybar energi skapas nya jobb som unga är intresserade av och som ger dem mening. Vi vill se ett koldioxidpris värt namnet, både i EU och på sikt även globalt. I Sverige vill vi se satsningar på tåg och kollektivtrafik för att öka våra möjligheter att resa. Det finns många åtgärder som både minskar våra utsläpp och som samtidigt ökar vår välfärd.

Regeringen säger att ”för klimatets del spelar det ingen roll var i världen utsläppen sker – det viktiga är att de minskar”. Vi vill istället säga att för klimatets del spelar det ingen roll vilka löften och skönmålningar regeringen kommer med – det viktiga är att utsläppen faktiskt minskar.

Johline Lindholm
ordförande för PUSH Sverige

Sara Vikström Olsson
ordförande för ­Fältbiologerna