Debatt: När röster tystnar förlorar vi något större

Det gäller inte bara politiker. Även människor som engagerar sig för jämställdhet, mänskliga rättigheter, klimat eller social rättvisa vittnar om hur de möts av hat, hån och aggressiva kampanjer. När någon tar ställning för gemenskap eller jämlikhet blir reaktionen alltför ofta att ifrågasätta personen snarare än argumenten.

Samtidigt växer en nätkultur fram där anonyma konton används för att sprida rykten, misstänkliggöra människor och hänga ut dem som deltar i samhällsdebatten. Syftet är sällan att föra ett öppet samtal eller diskutera olika perspektiv. Istället handlar det om att skapa osäkerhet, rädsla och tystnad.

Vi ser också hur meningsmotståndare allt oftare bemöts med förlöjliganden och etiketter istället för argument i sak. Att avfärda människor som naiva, okunniga eller ohederliga blir ibland enklare än att faktiskt diskutera innehållet i det som sägs. När samtalet förskjuts från argument till person förlorar demokratin något viktigt.

Kvinnor som tar plats i offentligheten drabbas fortfarande oftare av sexistiska kommentarer, hot och personliga påhopp. Men utvecklingen stannar inte där. Människor med olika bakgrund, åsikter och erfarenheter vittnar om samma sak. Det kostar allt mer att delta i det offentliga samtalet.

För några generationer sedan byggdes Sverige starkare genom organisering, folkbildning och gemensamt ansvarstagande. Människor engagerade sig i föreningar, fackliga organisationer, politiska rörelser och lokalsamhällen för att förbättra villkor och skapa trygghet. Politiska konflikter fanns då också, ibland mycket hårda, men det fanns samtidigt en större respekt för att människor kunde tänka olika och ändå delta i samma demokratiska gemenskap.

Idag ser vi hur misstron växer och hur människor som engagerar sig offentligt oftare framställs som motståndare att bekämpa snarare än människor att samtala med. Förtroendevalda, aktivister, debattörer och ideellt engagerade berättar om en vardag där hat, hot och drev blivit något man förväntas tåla.

Konsekvenserna är större än vad som först syns. När människor drar sig undan, lämnar sina uppdrag eller väljer att aldrig engagera sig alls förlorar samhällsdebatten viktiga perspektiv och erfarenheter. Färre röster hörs och demokratin blir svagare. Det riskerar att skapa ett samhälle där få vågar stå upp för det de tror på.

Att värna ett öppet samhälle handlar inte om att alla ska tycka lika. Tvärtom bygger demokratin på olika uppfattningar, starka åsikter och skarpa meningsutbyten. Men det måste finnas en tydlig skillnad mellan kritik och trakasserier, mellan argument och förakt.

Yttrandefrihet innebär rätten att uttrycka åsikter. Den innebär inte en rätt att hota, trakassera eller systematiskt försöka tysta andra människor. När röster skräms bort förlorar inte bara den enskilde. Då förlorar vi något större – ett öppet samhälle där människor vågar delta, säga emot och tillsammans forma framtiden.