Debatt. .

2016-12-22 04:00
Stefan Löfven under ett FN-möte.  bild Mattias Areskog/TT
Stefan Löfven under ett FN-möte. 

Mänskliga rättigheter börjar på hemmaplan

”Det är tredje gången FN uppmanar Sverige att skriva under tilläggsprotokollet till konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter.”

Är rätten till sjukvård, utbildning, bostad, arbete, kultur, mat och vatten mindre viktiga än rätten att få välja religion, att få rösta och att få en rättvis rättegång? Det självklara svaret är nej. De mänskliga rättigheterna är odelbara. Trots det ger inte Sverige möjlighet till upprättelse när vissa av rättigheterna kränks. 

Förra veckan fyllde FN-konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter 50 år. Vår fråga till regeringen är: När skriver Sverige under tilläggsprotokollet till konventionen så att enskilda äntligen kan få sin sak prövad?


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0


Bristande tillgång på vatten och sanitet, sjukvård och utbildning är exempel på kränkningar av grundläggande mänskliga rättigheter som miljontals människor utsätts för varje dag. Även i Sverige finns det brister i uppfyllande av de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna (ESK), trots att FN-konventionen varit juridiskt bindande i Sverige i 40 år. Problemet är hur regeringen ser till att dessa grundläggande rättigheter efterlevs. 

Ett viktigt verktyg är möjligheten att få sin sak prövad av FN när det nationella systemet är uttömt eller inte fungerar. FN:s slutsatser i de enskilda fallen kan utgöra ett värdefullt tolkningsunderlag för svenska domstolar, bidra till utveckling av rättigheterna i konventionen och stärka civilsamhällets arbete för att rättigheterna ska respekteras.

När Socialdemokraterna och Miljöpartiet satt i opposition var de tydliga med att de ansåg att Sverige borde ansluta sig till tilläggsprotokollet. Trots hög svansföring när det gäller mänskliga rättigheter och tal om feministisk politik säger de sig fortfarande, efter dryga två år vid makten, behöva mer tid för att utreda frågan. Och detta är en del av ett större mönster. 

I alltför många fall behandlas ekonomiska, sociala och kulturella frågor inte som rättigheter i Sverige. Detta illustreras oroväckande tydligt av att regeringen knappt nämner ESK-rättigheter i sin nya strategi för mänskliga rättigheter och helt ignorerar den skarpa kritik Sverige nyligen fått från FN:s ESK-kommitté.

Enskild klagorätt och utkrävbarhet är en grundförutsättning för att mänskliga rättigheter ska kunna bli mer än bara ord på ett papper. I Sverige finns sedan 1971 möjlighet för individer att föra talan inom FN-systemet när deras medborgerliga och politiska rättigheter har kränkts. Så sent som i juli 2016 fick Sverige igen kritik av FN för att inte ge samma möjlighet till rättslig prövning om till exempel rätten till utbildning, bostad eller hälsa har kränkts.

Det är tredje gången FN uppmanar Sverige att skriva under tilläggsprotokollet till konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, såsom Finland, Spanien, Frankrike och många fler har gjort.

Det handlar inte bara om enskilda individers möjlighet att få sin sak prövad. Det handlar också om att erkänna de mänskliga rättigheternas odelbarhet. Ofta är de människor som får sina ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter kränkta de mest utsatta i samhället. Saknar du en rättighet försvåras din möjlighet att åtnjuta andra. Har du inte mat i magen, tak över huvudet, är frisk och kan läsa blir det svårt att på ett tillfredsställande sätt delta i den demokratiska processen eller att organisera dig i civilsamhället. 

Vill Sverige vara ett internationellt föredöme och fortsatt ha en stark röst i världen för mänskliga rättigheter är det inte möjligt att fortsätta göra skillnad på rättigheter eller att blunda för deras giltighet på hemmaplan. Skriv undertilläggsprotokollet till de ekonomiska sociala och kulturella rättigheterna och se till att de efterlevs.

 

Anna Lindenfors, generalsekreterare, den svenska sektionen av Amnesty International

Jenny Jansson Pearce, generalsekreterare, Fonden för mänskliga rättigheter

Zarah Pittaluga, ordförande, den svenskan sektionen av FIAN International