Debatt: Jokkmokk kräver svar

Demokratin är satt ur spel sedan 2013. Frågor om miljöanpassning och regional utveckling som Jokkmokks politiker och ideella Lule Älvdals Serviceorgan ställt till Havs- och vattenmyndigheten, Bottenvikens vattendistrikt, Vattendelegationen, beslutsfattande myndighetspersoner samt till centrala och regionala politiker, är fortfarande efter tre år obesvarade.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

En ”dialogprocess” har pågått i tre år utan att lokalbefolkningen har fått något gehör.  Skrivelser har skickats till regeringskansliet samt finans- och miljödepartementen för diarieföring 27 maj och 21 augusti 2013. Detta så att förslaget Letsi Pilotprojekt skulle komma med i det fortsatta utredningsarbetet om EU-direktivet i Luleälven. Skrivelser har även skickats 2014 och 2015. Vi har deltagit i och själva ordnat många ”dialogmöten”.

Genom Vattenfalls desinformation om Luleälvarna har Jokkmokks kontakter ignorerats, trots att Vattendirektivet anger att vattnet är en så viktig resurs att närboende och lokalsamhället måste medverka i kontinuerliga förbättringar.

Enligt Vattendirektivet skulle inte bara myndigheter och ombudsmän från regionala och centrala organisationer höras. Hänsyn skulle även tas till boendes röster efter exploaterade vattendrag. När det gäller de tio kraftverken belägna inom Jokkmokk efter Luleälvarna har det blivit precis tvärtom.

Vattendelegationen består av elva sakkunniga representanter utsedda av regeringen från länsstyrelser, kommuner och andra instanser. Ordförande för Bottenvikens vattendelegation är landshövding Sven-Erik Österberg. Miljöchef Richard Holmgren, Vattenfall, har också en plats. Båda är aktiva motståndare till miljöåtgärder i Luleälvarna. Delegationen träffas om tre veckor, med uppgift från miljödepartementet att under december lämna besked till Miljöministern om EU:s ramvattendirektiv och dess implementering. 

Vi som bor efter Lule älvdal protesterar fortfarande mot myndigheternas försök att, genom den så kallade nationella strategin, offra Luleälvarna utan att ens genomföra en neutral utvärdering av de förutsättningar som finns.  

I veckan anordnade Havs- och vattenmyndigheten det årliga nationella "dialogmötet" om vattenkraft och miljö där berörda myndigheter och ideella organisationer träffas. Rubriken 2016 var ”Verkstadsdialogen”.  Inbjudna var företrädare för organisationer som arbetar med vattenkraftsrelaterade frågor. Fokus i år var färdplanen framåt och frågorna när, var och hur miljöanpassningen av vattenkraften ska förverkligas de kommande åren.

Det låter ju bra, menar Havs- och vattenmyndigheten med flera allvar med att det nu äntligen kan bli verkstad? Det vill säga, att myndigheterna efter tre år nu är beredda att lyssna på våra förslag så att en neutral förstudie genast kan sjösättas?
Vi som representerar Vuollerim och Jokkmokk skulle i så fall, sensationellt, få gehör när vi ytterligare en gång, i "utredningens" sista minut, försöker förmå politiker och berörda myndigheter att öppna ögonen för den stora potential som finns inom Jokkmokk och Lilla Luleälv. Tänk om myndigheterna, i stället för att lyssna på felaktig information från Vattenfall, förenar sig med lokalbefolkningen för att skapa nya arbetstillfällen som motverkar den utarmning av bygden som pågår genom utflyttning.

Vi begär att regional miljöanpassning och lokal utveckling förverkligas, det vi i tre års tid försökt få gehör för. Det enda moraliskt försvarbara är att hålla löften från före utbyggnaden. Allt kan ske med lokal expertis. Vattenfalls direktion ombeds prioritera finansiering av Letsi Pilotprojekt med en bråkdel av miljardintäkterna genererade inom kommunen, före att miljonbelopp går till centrala regionala bonusar, fallskärmar och avgångsvederlag.