Syriza - ett delat parti

Se en människa bli sviken första gången och du kommer att se en förbannad, chockerad och hatisk person. Se samma människa bli sviken för andra gången och du ser istället uppgivenhet, axelryckningar, självförakt. Detta gäller för individer, det gäller för kollektiv och det gäller i allra högsta grad Grekland.

I dag är det exakt ett år sedan folkomröstningen om sparpaketen. En vecka efter folkets mycket bestämda nej skrev Syriza-regeringen under det värsta sparpaket Grekland dittills hade sett.

Dagen efter undertecknandet gömde sig Syrizas representanter i sina hem i byar över hela landet. De vågade inte möta folket. Vissa gick inte till arbetet på flera dagar på grund av skamkänslor. Andra såg till att gå hemifrån tidigt på morgonen och komma hem sent. För de hade mobiliserat, knackat dörr, hållit valmöten dag och natt och talat för ett nej till sparpolitiken som plågat landet så länge.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Men Syriza vann nyvalet kort därefter och fortsätter att åtnjuta stort stöd. Varför? Det var svek nummer två: en exakt repetition av det första sveket.

Första sveket från PASOK

Det första sveket stod PASOK-regeringen Papandreou för, som byggde sin valkampanj 2009 på löftet att investera i välfärd - det berömda "det finns pengar" - för att sedan skriva under sparpaket med trojkan. Papandreou blev bespottad, hatad, utsedd till allmän syndabock i graffitti på hus över hela landet. Han försökte utlysa folkomröstning om sparpaketen men blev avsatt. Socialdemokratin hämtade sig aldrig från syndabocksstämpeln utan gick under som parti, och Papandreou-familjen såg ut att gå samma väg efter tre obrutna generationer av maktinnehav.

Syriza sköt då upp som en raket och byggde sin valkampanj på en enda sak: ett löfte om att bryta med trojkan. Jag minns fortfarande när jag stod på Tsipras valmöten på Omonia-torget, hur han fick människor att gråta av lycka med sitt: "Imorgon är avtalet historia", hur han skröt om att han minsann visste hur man förhandlade och använde euromedlemskapet som ett trumfkort. Han krävde en Marshallplan, och genom Syrizas ambitiösa Thessaloniki-program skulle den humanitära krisen stoppas. Men han, precis som Papandreou, skrev under.

Logiskt sett borde utbrytarna Folklig Enhet nu skjutit upp som en raket. Men nej, de kom inte ens in i riksdagen och Tsipras hade därmed enkelt blivit av med sina interna kritiker i en handvändning.

Vad hade hänt? Vissa säger att Syriza uppskattas för att de ändå kämpade. Att människor såg hur uppstickarna stångade sig blodiga mot trojkan. När Tsipras fick ett utbrott av munherpes precis under förhandlingarna sa alla: "Titta hur stressad han är! Man ser att han verkligen offrar sig för oss!" Andra säger att Folklig Enhet inte hade tid att mobilisera, att deras ledare inte var tillräckligt karismatisk. Den mest sannolika förklaringen är att euron blev en vattendelare: Tsipras, precis som en majoritet av grekerna, ville inte lämna euron när allt kom omkring. Han använde euron som ett argument på precis samma sätt som Samaras och Venizelos hade gjort: "Europa vill bli av med oss! Ni som inte accepterar avtalet vill återgå till drachman, det är ni som är Schäubles agenter!"

Själv tror jag att den huvudsakliga anledningen var att folk hade lärt sig att böja på ryggen. Åratal av kris hade vant dem vid svek. Det var bara ännu ett parti som bröt sina vallöften.

Ett land fullt av nyspråk

Ett år senare är Grekland ett land fullt av omskrivningar, nyspråk, förklaringar.

Ett år senare hör man längre ingenting om Thessaloniki-programmet. Det skvalpar runt på internet som ett pinsamt spöke från det förflutna, endast i texter från 2015. Ingen av punkterna har blivit verklighet.

Ett år senare är kapitalkontrollerna fortfarande i full kraft. Greker får inte ta ut mer än 420 euro i veckan. Få vanliga människor har ändå så mycket pengar, men svårare är att de inte kan öppna nya bankkonton, överföra pengar till utlandet eller använda sina kreditkort utomlands. Flera röster inom vänstern, särskilt Antarsya och EPAM hade länge talat om behovet att införa kapitalkontroller inför en konfrontation med trojkan och en eventuell Grexit. De avfärdades som oseriösa.

ECB ströp flödet

Nu blev det istället Europeiska Centralbanken som ströp flödet till grekiska banker och införde kontroller. Ingen vet hur länge de kommer fortsätta. För ett halvår sedan sades det att kapitalkontrollerna skulle vara borta i sommar. Nu är senaste beskedet att de tas bort i slutet av året. Att en ekonomi där människor inte kan använda ens de pengar de har, inte växer, är ganska lätt att räkna ut. "Men", säger en kompis till mig, "en bra effekt av cashkontrollerna är att fler affärer nu tar kort." Något som i praktiken var omöjligt förutom på varuhus tidigare.

Ett år senare fortsätter allting som om inget hade hänt, som om det fortfarande vore 2010. Förra månaden skrev regeringen under det senaste avtalet: 10.3 miljarder euro i nya lån mot ränta för att betala tillbaka tidigare lån. I utbyte ska Grekland skära ner 5.4 miljarder euro - lika med 3 procent av BNP - årligen, genom sänkningar av pensioner, välfärd och nya privatiseringar. Atens flygplats har sålts till den tyska delstaten Hesse. Brandmän, polis och räddningspersonal får kraftiga lönesänkningar från och med juli - vilka dessutom är retroaktiva sedan januari, vilket gör att de måste betala tillbaka lön de redan fått. Fyra av tio greker har svårt att betala sina räkningar, och hälften av grekerna har övergått till billigare mat. Kapitalkontroller gör också att de som köper upp all den egendom som är ute till salu knappast är greker.

Läs vidare på nästa sida