Med ordförråd som en professor och en bakgrund som skriker elevrådsordförande är det mycket som talar emot att 20-årige Ali Alonzo skulle kallas samtidens litterära stjärnskott. Men det gör han. Och nu tänker han bli äcklig.

SVT-journalisternas transbok innehåller inget stort avslöjande. Debatten om att ångra sig är snart 60 år gammal.

Succé-debutanten i stor intervju om livet i Dubai, att köpa privatplan och hur han insåg att han levde i kapitalismens slutfas.

Agri Ismails debutroman är så tät och maskulint världsvan att den påminner om den gamla herrtidningen Café. Men till slut får Andres Lokko en andningspaus.

Runt förra sekelskiftet ville vetenskapsmän undersöka förekomsten av drakar i Sverige. Bo Erikssons nya bok granskar en av mänsklighetens mest älskade berättelser.

Naomi Klein förnekade länge att hon var ett varumärke. I sin nya magnifika bok ”Doppelgänger” inser hon hur fel hon hade.

Jo Ann Beard är årets viktigaste litterära upptäckt, tycker Andres Lokko. Hennes personliga essäer som sömlöst smyger över i fiktion kändes genast som en omistlig vän.

Dagens ETC:s kulturredaktion rankar böckerna vi kommer att minnas från 2023. 

Emilienne Malfatto låter läsaren befinna sig i huvudet på en torterare. Det är en sorts inkännandets tvångsåtgärd, skriver Jenny Aschenbrenner.

Josefine de Gregorios avståndstagande från världen och blåögda fetischisering av västerländsk bildning får Teodor Stig-Matz att må dåligt i dessa tider

Ekonomen Yannis Varoufakis har granskat den verkliga ekonomin bakom techjättarnas maktövertagande. Han har kommit fram till en riktigt dyster teori, skriver Jon Weman.

Det är nyckeln till hans framgång, men också det som gör honom så ointressant som konstnär, skriver Teodor Stig-Matz.

Tiden fuckar med alla, men allra mest fuckar den med Solvej Balles huvudperson, Tara, skriver Kristin McMillen.

Olga Ravn beskriver livet på en en arbetsplats i rymden, där ingen, vare sig människa eller maskin, är mer värd än sin prestation.

Romanen ”Demon time” vill provocera. Och den tar i från tårna. Det är delvis nyskapande. Men vad har egentligen redaktörerna gjort? skriver Saga Cavallin.

Nej, det handlar inte om att poesin inte är bra nog, eller att juryn är inkompetent. Poesin har bannlysts från Augustpriset av ett helt annat skäl.

Selma Brodrej blir gråtmild under läsningen av Gunnar Ardelius ”Ingenmansland”. Tycker inte män att de förtjänar mer än så här?

Det händer så mycket i Annika Norlins gröna vågen-roman att man inte vill avslöja någonting. Det är ett dåligt tecken.

Så lyckades näringslivet sänka löntagarfonderna: ”Historisk ironi.”

Det pågår en debatt om huruvida svenska romaner är för självcentrerade. Dagens ETC begav sig till Bokmässan i Göteborg för att fråga författarna hur upptagna av jaget de anser sig vara.