Samtalet.

2021-06-30 14:00
  • ”Svenskt skogsbruk är den värsta utarmaren. Jämför du med andra länder så sticker Sverige ut”, säger Sebastian Kirppu. Bild: Berit Djuse
    ”Svenskt skogsbruk är den värsta utarmaren. Jämför du med andra länder så sticker Sverige ut”, säger Sebastian Kirppu.
  • ”Döda träd som fallit ner till marken är en förutsättning för många av skogens arter.” Bild: Berit Djuse
    ”Döda träd som fallit ner till marken är en förutsättning för många av skogens arter.”
  • Bild: Berit Djuse
  • För att bestämma trädets ålder används en borrkärna. Bild: Berit Djuse
    För att bestämma trädets ålder används en borrkärna.
  • ”Hellre kämpar jag för kunskapen, rättvisan och den biologiska mångfalden än att ge upp”, säger Sebastian Kirppu. Bild: Berit Djuse
    ”Hellre kämpar jag för kunskapen, rättvisan och den biologiska mångfalden än att ge upp”, säger Sebastian Kirppu.
Puffetikett
ETC Nyhetsmagasin

Vi vinner många strider om skogen – men håller på att förlora ekosystemet

Skogsdebatten rasar och industrins lögner kläs av. Men skogen fortsätter skövlas. 

– Människan är i krig med naturen – och människan får inte vinna det här kriget, säger naturvårdaren Sebastian Kirppu och berättar vad som utarmar skogen mest.

– Jämför du med andra länder så sticker Sverige ut.

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på Nyhetsmagasinet ETC!
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

11 kr

Beställ här!

Din prenumeration på ETC nyhetsmagasin förnyas varje vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

39 kr

Beställ här!

Din prenumeration på ETC nyhetsmagasin förnyas varje månad. Avsluta när du vill.

När jag ber Sebastian Kirppu förklara vad ordet artutarmning betyder för honom kommer först bara två ord:

– Svenskt skogsbruk.

Han sitter tyst en stund, fortsätter sedan:

– Svenskt skogsbruk är den värsta utarmaren. Jämför du med andra länder så sticker Sverige ut. Jag har bestämt mig för att inte skaffa barn, till stor del för det här. För mig skulle det vara en egotripp att inte bry sig om barnens framtid. För vad kommer att hända? Jo, det kommer att bli svårt att få mat och vatten att dricka. Den lilla flyktingvågen under 2015 som beskrevs som en kris för Sverige, var en humanitär katastrof för flyktingarna men ingen ”Sverigekris” och dessutom bara en försmak på vad som väntar runt hörnet om vi fortsätter förstöra våra ekosystem. Vi måste ju ha funktionella ekosystem för att leva!

Det låter hårt. Känner han inte hopp?

– Skogsnäringens makt är så stor och deras skövling av ekosystemen så graverande att det gör att jag faktiskt sällan känner hopp. Jag är ganska övertygad om att det är kört. Vi naturvårdare vinner strider om de skogar vi engagerar oss i, men vi förlorar i det stora hela eftersom vi inte kan vara överallt samtidigt. Snart finns ingen gammal, artrik skog kvar.

Men han fortsätter ändå sin kamp för skog och biologisk mångfald.

– Jag vägrar ge upp! Hellre kämpar jag för kunskapen, rättvisan och den biologiska mångfalden än att ge upp. Förlorar jag så gör jag det med flaggan i topp. Ve den som ger sig!

Påvisar hotade arter

Han uttrycker sig drastiskt. Hur hamnade han här? Låt oss backa bandet.

2013 arbetar Sebastian Kirppu med inventeringar av skyddsvärda skogar och hotade arter för Länsstyrelsen i Dalarna. Dessutom är han engagerad i skogsfrågor på sin fritid, aktiv i föreningar som Naturskyddsföreningen och Skydda Skogen. Tillsammans med naturvårdaren Bengt Oldhammer skrev han på sin fritid en rapport om skyddsvärda skogar i Rättvik-Furudal, ett område som kallas Ore Skogsrike.

Skogarna i Ore Skogsrike ägs till stor del av det statliga bolaget Sveaskog, ett av många bolag som har så kallad FSC-certifiering, vilket innebär att de förbinder sig att inte avverka nyckelbiotoper eller gamla naturskogar där det finns skyddsvärda arter, det vill säga höga biologiska värden.

Fyra år senare gör naturvårdarna en uppföljande rapport och konstaterar att Sveaskog, trots rapporten som dokumenterat rödlistade arter, fortsatt avverka dessa skyddsvärda skogar.

– Det här är staten, som borde vara en garant för att demokratiskt beslutade miljömål efterlevs, certifieringsregler följs och rättigheter respekteras. Men det motsatta sker.

Ett statligt bolag som bryter mot sina egna miljömål, alltså. Hur går det till?

Sebastian Kirppu berättar om ett möte där han och representanter för Naturskyddsföreningen mötte företrädare för Sveaskog och kommunens ekolog på Brännvinsberget i Ore Skogsrike.

– Jag hade en guidad tur och visade dem de skyddsvärda arter som vi dokumenterat i rapporten. Jag berättade om skogens historik och struktur som innebär en fin artrikedom, de fick själva titta i lupp på hotade lavar och så vidare.

När Sebastian Kirppu avslutar med att säga att den här skogen har så höga naturvärden att Sveaskog som är miljö­certifierade inte ska hugga här, räknar han med medhåll. Men får det inte.

– Representanten från Sveaskog svarar: ”Det är din bedömning, inte vår. Vi bedömer att detta är en vanlig produktionsskog.”

Sebastian Kirppu invänder att de ju själva sett arterna, alldeles nyss.

– Då säger han igen: ”Det är din bedömning, inte vår.”

Sveaskog använder sig av en egen inventeringsmetodik som bygger på att man ska räkna antalet gamla träd och döda liggande träd (lågor) per hektar för att på så sätt bedöma om en skog har höga naturvärden eller inte. Vid detta tillfälle var gränsen för antalet lågor 16 per hektar enligt Sveaskogs metodik för att klassa skog som ska avsättas för naturvårdsändamål. Under samrådet i skogen med bolagets herrar stannar Sebastian Kirppu upp för att ta reda på hur Sveaskog ser på skogen. Han säger till Sveaskogsmännen: ”Lägger ni märke till den stora mängden död ved?”

Sveaskogschefen som tidigare bemödat sig med att säga att det är Sebastians bedömning tar ton och säger att det finns väl inte mycket död ved här, så här ser det ut i alla våra produktionsskogar. Sebastian svarar då: ”Låt oss räkna så får vi se om det är mer eller mindre än 16 lågor per hektar.” Han tar med sig två av Sveaskogs anställda och ställer dem i varsitt hörn på en hektar stor kvadrat i skogen. Han ber den ena att räkna alla lågor på hans sida av hektaret och så räknar Sebastian själv den andra sidan av hektaret. När de sedan möts hos chefen som själv står i det fjärde hörnet visar det sig att det finns 26 lågor. Chefen upprepar ändå sitt mantra: ”Det är din bedömning, inte vår.”

Sebastian Kirppu invänder att de just använt sig av bolagets egna metodik som visar att det finns 26 lågor per hektar och att Sveaskog som FSC-certifierat skogsbolag då borde avsluta sina planer på att hugga här.

– Vad händer? Chefen från Sveaskog blev ilsk och åkte hem.

Blir varnad

Två veckor senare blir Sebastian Kirppu uppkallad till sin chef, som han inser fått order av landshövdingen att ifrågasätta att Sebastian engagerar sig för skogen på sin fritid.

Bland annat blev han intervjuad av Expressen våren 2014, i samband med att skog anmäls för avverkning, trots att det är en nyckelbiotop. Den gången handlade det om Västra Näsberg i norra Värmland, nära gränsen till Dalarna i en skog som kallas Tiomilaskogen och som brukar beskrivas som Sveriges sydligaste vildmark.

Sebastian Kirppu såg att en skogsbilväg anlagts och att det fanns snitslar för avverkning, så han inventerade området och fann flera ovanliga lavar och svampar som berättar att skogen är skyddsvärd. Bland annat norsk näverlav, ullticka och gränsticka, rödlistade arter som växer just i mycket gammal granskog. Han skrev till Moelven skog AB, som anlitats för avverkningen i fråga, och påpekade att bolaget har ”avverkningsplanerat en granskog med exceptionellt hög ålder och mycket höga biologiska värden”.

Moelven, ett miljöcertifieriat bolag, drog sig då tillbaka och sa upp kontraktet med markägaren.

Några månader senare besöker Sebastian Kirppu området igen – och finner att det ändå är avverkat. Han går till botten med vad som skett och finner att markägaren anlitat ett annat miljöcertifierat bolag, Sveden Trä AB, för avverkningen. Men innan dess har markägaren frågat Skogsstyrelsen om tillstånd att avverka – och fått klartecken.

Expressens ledarsida skriver, efter intervjun med Sebastian Kirppu, våren 2014:

”Men markägaren ska inte dömas för hårt, han har tydligen visat skogen för Skogsstyrelsens representant och fått klartecken.

Det är problemet, säger Sebastian Kirppu.

– Skogsstyrelsen skickar ut folk som har dålig eller ingen kunskap om biologisk mångfald för att granska avverkningsanmälningar. Och kan inte ens den övervakande myndigheten känna igen en levande skog är det nog små utsikter att den räddas.”

Expressens Tommy Hammarström sätter rubriken ”Fatal inkompetens på Skogsstyrelsen” på ledartexten.

Efter detta dyker det upp två kuvert i Sebastians brevlåda. De båda kuverten är från Länsstyrelsen och innehåller en slags skriftlig tillsägelse/varning till Sebastian för hans engagemang för naturskogen.

Motståndet från arbetsplatsen fortsätter.

2018 meddelar Länsstyrelsen i Dalarna Sebastian Kirppu att de beslutat att stoppa honom från att inventera skog och arter samt skriva rapporter om skog på sin fritid.

– Jag blev konfunderad. Hur det kommer sig att Länsstyrelsen i Dalarna, en myndighet i Sverige, i ett demokratiskt land där yttrandefrihet, politisk frihet, föreningsfrihet samt meddelarfrihet råder, plötsligt kan stå över dessa mänskliga rättigheter och hindra en människa från att engagera och yttra sig?

Facket och Sebastian Kirppu stämmer staten och vinner i Arbetsdomstolen och han får fortsätta att engagera sig för naturskogen och inventera arter på sin fritid.

– Chefen på Länsstyrelsen hör inte av sig eller ber heller inte om ursäkt för sitt övergrepp mot mig.


Tre snabba frågor:

Hur mår du när du är i skogen?

– Jag mår jävligt bra! Skogen ger glädje, inspiration och lugn. Men när jag tänker efter så är det rätt sorgligt att man ska behöva hålla på och kämpa för skogen och dess ekosystem!

Finns det någon sällsynt art som du är särskilt glad över att ha träffat på?

– Massor! En av de roligaste fynden är Värmlands första fynd av grenlav, jag hittade den i Havsvalladalen. Jag har fina minnen, många arter är sjukt vackra! Och när man tittar på dem i lupp och förstår deras ekologi blir man hänförd. Strorporig brandticka finns bara på åtta platser i hela landet. Kritporing är en favorit, den växer på gamla döda tallågor som legat som döda träd i mer än hundra år. Det tar naturen omkring 600–700 år för att återskapa kritporingens livsmiljö. Ett tydligt bevis på att när vi lämnar skogen ifred så att tiden får råda som den vill så kommer även den bioloigiska mångfalden att må bra. Ekosystem är beroende av tiden, evinnerliga tidsepoker, sådant som vi människor fasar för eftersom våra tidsperspektiv bygger på kvartalsrapporter från börsen.

När vann ni naturvårdare senast en stor strid?

– Förra året blev Havsvalladalen, där jag bland annat fann grenlav, naturreservat. År 2002 fick jag stopp på avverkningsplanerna, många hundra hektar. Vi dokumenterade skyddsvärda arter och bestred avverkningen. 2020 skrev lanshövdingen under, jag har alltså varit med om att rädda Värmlands största sammanhängande naturskog, men det tog 18 år för att lyckas.

Läs vidare på nästa sida: Finns kompetenta människor

Vem är Sebastian Kirppu?

Ålder:    
48 år

Bor:    
Malung. Uppvuxen i Moholm i Västergötland.

Yrke:    
Skogsbiolog. Jobbar just nu för organisationen Skydda skogen, som skogsambassadör.

Känd:    
Sommarpratade 2014, utsedd som Lyssnarnas Sommarvärd för Sommar i P1.

Utmärkelser:    
Blev 2011 utvald till ”Årets miljöhjälte” av Världsnaturfonden, WWF, fick Silverfalken av Naturskyddsföreningen 2016, fick Sture Centerwalls pris av Kungliga vetenskapsakademin 2018 för sitt engagemang för skogens biologiska mångfald.

Ambition:    
”Jag ser mig som skogens ’gode man’. Människor i samhället som inte har möjligheter att vara en del av samhällsapparaten får en ’god man’ som ska föra dessa människors röst och eftersom skogen inte har en röst så försöker jag vara den rösten.”

Relaterade artiklar