FRÅGA:
Hej expertpanelen! Jag tycker att det är skitjobbigt att vara tråkmånsen i semesterplaneringen och nobba förslag om flygsemestrar och dylikt. För mig innebär detta sociala motstånd ett hinder för engagemang.
Har ni tips på hur jag ska tänka för att inte deppa ihop och – kanske också – bli ensam? Med vänlig hälsning, Kicki
SVAR:
Hej Kicki,
Tack för din ärliga och viktiga fråga. Du är verkligen inte är ensam om att känna så här. Att göra klimatsmarta val som går emot det ”vanliga” kan skapa en känsla av att vara en tråkmåns, ställa till med skam eller oro och till och med att riskera att hamna lite utanför. Det sociala motstånd du beskriver är något många klimatengagerade människor kämpar med.
Först och främst vill jag bara säga: det är inte du som är tråkig. Tvärtom. Du är klok och rimlig. Vi lever mitt i en brinnande klimatkris, och en av de stora utsläppskällorna på individnivå är just flygresor. Din vilja att leva i linje med dina värderingar visar på mod och omtänksamhet.
Just när det gäller semesterresor är idén om att en ”riktig” semester måste innebära flyg och långa resor faktiskt ganska ny men har snabbt blivit en stark social förväntan. När du ifrågasätter den normen är det inte konstigt att det skaver. Du påminner också om klimatkrisen som är något obehagligt och som många kämpar med att tänka så lite som möjligt på. Generellt är människor inte så bra på att tillåta negativa känslor att komma in och då vill man helst inte bli påmind om sådant som kan väcka obehag. Här verkar du ha mod att få känna de här känslorna och låta de vägleda dig i att gå emot strömmen och visa att du bryr dig.
Forskning visar också att det du beskriver – att känna sig ensam, frustrerad eller rentav lite skyldig – är vanligt bland klimatengagerade människor.
Men mod och omtanke behöver näring och det får vi ofta genom gemenskap. Därför är mitt främsta tips att försöka hitta likasinnade, några allierade som också vill leva hållbart. Kanske finns det en vän eller kollega som egentligen också tycker att det känns jobbigt att flyga? Eller kanske behöver du hitta nya sammanhang där hållbarhet är en självklar del? Det finns många forum på nätet, men allra bäst är det om du kan hitta en grupp där du bor. När vi lever mitt i en kris behöver vi få ses, prata av sig, skratta och känna mening tillsammans. Många orter har till exempel aktivistgrupper, lokala naturskyddsföreningar eller klimatklubbar. Jag tror att du skulle må bra av att få dela de här tankarna med andra som förstår hur det känns.
Forskning visar också att det du beskriver – att känna sig ensam, frustrerad eller rentav lite skyldig – är vanligt bland klimatengagerade människor. I en studie av klimataktivister i Sverige och Danmark såg forskarna att rädsla ofta är en stark inre drivkraft, men att det är just i kollektiv handling som hopp skapas. Det är också där svåra känslor, som frustration och skuld, kan omvandlas till mening och kraft. Därför är det så viktigt att hitta andra att prata med och agera tillsammans med. Inte minst för att orka fortsätta vara engagerad i en värld där normerna ibland pekar åt fel håll.
Du är en av många som försöker hitta en väg som känns rätt i en värld som ofta drar åt fel håll.
När vi upplever att våra handlingar är meningsfulla blir det också lättare att hantera motstånd eller obehag. Så även om det känns tufft just nu, påminn dig själv om varför du gör det här. Inte för att vara ”duktig”, utan för att du vill vara med och bidra till något större.
När du har mer stöd omkring dig och bättre förutsättningar för att stå kvar i ditt engagemang, kan du också börja utforska nya sätt att prata om semester. I stället för att fastna i frågan ”ska vi flyga eller inte?”, kanske ni kan börja i det ni längtar efter: vila, närhet, upplevelser? Vad skulle ge oss det – utan att vi behöver flyga? På så vis går du från att bromsa till att bjuda in.
Och när du har de här samtalen, kom ihåg: du är inte ensam. Du är en av många som försöker hitta en väg som känns rätt i en värld som ofta drar åt fel håll. Tack för att du orkar bry dig.
Varma hälsningar,
Kata Nylén, klimatpsykolog
