”Den första och senaste bönan”, kallar Marcus Nordgren åkerböna. Han är en av få som förädlar svenskodlade åkerbönor och säljer dem som mat – inte foder.
Åkerböna och bondböna är olika namn på samma art, Vicia faba, där ”faba” kommer från grekiskans ”att äta”. De är en av de allra äldsta kultiverade växterna. I våra trakter går spåren till tidig stenålder, för 6 000 år sedan. In på 1900-talet var lokalt odlade bondbönor och åkerbönor stapelvara i delar av landet, i dag är det något som säljs färskt på bondens marknad några veckor om året. Vi importerar även en del torkade och konserverade bönor, då under namnet favabönor, som används i bland annat falafel och i bönstuvningen foul medames.
Men de bönor som odlas här går alltså till djuren.
Vet ni vad det påminner om? Det påminner om hur svenskar förr förhöll sig till svamp. Det var inte något man åt, svamp var enligt en utbredd uppfattning besläktat med paddor och mat för kor. Inte ens kungliga kampanjer (Karl-Johan bär Karl XIV Johans namn) bet. Det här är något vi i dag gärna förfasar oss över: Tänk vad de gick miste om! Trots att de svalt!
Historiechauvinism är per definition självblind.
Skillnaden mellan åkerböna och svamp är att svamp förvisso är delikat och ett av livets glädjeämnen, medan åkerböna kan hålla oss vid liv. Proteinhalten är exceptionell. Det finns ingen anledning alls att inte äta åkerböna – vi gör det bara inte.
I slutet av april publicerades, försenat till följd av regeringens påtryckningar för mer kött, slutligen Livsmedelsverkets nya kostrekommendationer. Myndigheten stod emot regeringen. Kvar är rekommendationen om max 350 gram rött kött per person och vecka. Kvar är även rekommendationen att äta baljväxter varje dag – i linje med såväl människors hälsa som klimathänsyn.
Köttlobbyn har en minst sagt tacksam röst i landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) som hävdar att svensk animalieproduktion skulle vara en beredskapsfråga. Båg. Blir det verkligen kris kan vi äta åkerbönor istället för att ge dem till djuren. Det borde vi förresten göra på en gång – det finns ingen anledning att vänta.
På senare år har flera projekt, både större och mindre, genomförts för att öka odlingen av Vicia faba för det som på jordbrukssvenska kallas humankonsumtion. Men än så länge är Marcus Nordgren en av försvinnande få som faktiskt gör det. Det är något för Peter Kullgren att ta fasta på om det verkligen är beredskap han har i tankarna, och inte bara bacon.
Glutenfri pajdeg på svenskt favamjöl
4-6 portioner beroende på tillbehör
I företaget Svensk fava skalar och maler Marcus Nordgren torkade åkerbönor från ekologiska odlare i Västra Götaland. Verksamheten är extremt småskalig, han gör allt själv, men produkterna går att få tag på. Pajdegen är glutenfri och påminner en del om digestivekex i smak och konsistens. Den kan fyllas med vad som helst – men varför inte ost?
Pajdeg
3 dl favamjöl (eller annat bönmjöl)
125 g smör
1 msk kallt vatten
1 krm salt
Ostfyllning
1,5 dl vispgrädde
6 dl riven ost
3 ägg
Ev salt
Gör så här: Kör smör, mjöl, salt och vatten i en mixer. Eller tumma ihop det för hand. Tryck ut i en pajform, typ 24 cm i diameter. Ställ formen i kylen i 30 minuter och grädda därefter skalet på 175 grader i 10 minuter. Rör ihop ägg, grädde och riven ost. Salta om det behövs, det beror lite på osten. Fyll skalet och grädda ytterligare 25-30 minuter på 175 grader.
Gröna bondbönor med mynta, feta, chili och citron
4-6 portioner
Det går även att använda frysta sojabönor, som är lättare att hitta. Men finns bondbönor, välj det!
300 g färska/frysta skalade bondbönor eller sojabönor
1 grön chilifrukt
150 g fetaost
1 ekologisk citron, zest och juice
Färsk mynta
2 msk smakrik raps- eller olivolja
Flingsalt
Låt bönorna tina i rumstemperatur eller värm snabbt. Zesta och pressa citronen. Blanda zest och juice med olja och vänd runt bönor i dressingen. Smula fetaosten och blanda i även den. Kärna ur chilin. Strimla chili och myntablad fint och strö över det samt flingsalt, servera!
