Agneta Stark: Regeringens lagändringar bäddar för maktmissbruk

Den som ska bli jurist måste odla sin svartsynthet. 

Under juristutbildningen ramlar ideligen fartygslaster i havet, skulder betalas inte, äktenskap spricker, avfall dumpas på fel ställe, bokföring hamnar i pappersåtervinningen. Därför ska lagar och avtal skrivas så att utrymmet för olika tolkningar blir så litet som möjligt. Jurister ska ha utgångspunkten: ”om något kan gå fel så kommer det att gå fel.”

Ibland är svartsynen inte på plats. 

Fram till 1970 hade Sveriges riksdag två kamrar. Första kammaren hade 151 ledamöter, andra kammaren hade 233 ledamöter. Sedan övergick Sverige med ny grundlag till enkammarriksdag. I valet 1970 till den nya enkammarriksdagen utsågs 350 ledamöter på treåriga mandat. Redan 1973 uppstod ett problem: de båda politiska blocken fick exakt lika många mandat, 175 vardera. 

En pinsam miss. Lagen skrevs om och till nästa val var antalet mandat 349. Men under de tre åren 1974–1976 lottades beslut i Sveriges riksdag vid lika röstetal. Riksdagen försökte undvika lottning genom att komma överens över blockgränserna, men omkring 150 gånger fattades politiska beslut av lotten. En ja-lapp och en nej-lapp lades i en låda, en lapp drogs och avgjorde frågan. 

Just denna blunder hade varit lätt att förutse. En grundlag ska gälla under lång tid, under förhållanden som är okända när lagen stiftas. Vem kan idag förutse vilka samhällsproblem och partier som kommer att dominera år 2045?

Den 5 juni i år lämnade regeringen till riksdagen förslag till grundlagsändringar, Prop 2024/25:155. En viktig del rör hur politiska beslut ska kunna fattas under ”allvarliga fredstida krissituationer”. Under sådana kan regeringen enligt förslaget snabbt fatta beslut om lag och regler helt utan riksdagen, som först i efterhand kan godkänna eller underkänna besluten. 

Kruxet är att det blir regeringen själv som beslutar vad som är en sådan allvarlig krissituation, och när riksdagen alltså kan lämnas utanför. Hur kommer olika regeringar att bedöma vad som är allvarlig fredstida kris, nu och år 2038? 

Även vanlig lag ska gälla länge. ”Vandelsutredningen” (SOU 2025:33) föreslår att begreppet ”vandel” (grovt sett ”levnadssätt”) ska ingå i bedömningen av vilka utlänningar som ska få uppehållstillstånd, få bli medborgare eller utvisas. Men vad är vandel? 

Utredningen skriver: ”Det är svårt att på förhand avgöra vad som i ett enskilt fall är att bedöma som en bristande vandel, eftersom bedömningen omfattar olika aspekter som i sig kan väga olika tungt från fall till fall. Dessutom är det svårt att förutse vad som i framtidens samhälle kan bedömas vara ett klandervärt beteende, vilket likaså motiverar en flexibilitet i lagstiftningen.”

Men hur ska begreppet ”vandel” någonsin kunna tillämpas på ett förutsägbart sätt? 

Kriminologiska institutionen på Stockholms universitet skriver i sitt vassa remissvar: 

”Exempel på brister i levnadssättet är alltså enligt direktiven att inte betala sina skulder, en ovilja att betala skatt, att missbruka välfärdssystemet, att ha ett alkohol- eller narkotikamissbruk och att begå brott. Dessa beteenden anses stå i strid med grundläggande svenska värderingar och även landets grundlagar. Uppenbart är att många svenskar i så fall inte omfattar dessa svenska värderingar, då beteendena i stor utsträckning förekommer också bland medborgarna.” 

”Det ordnar sig säkert” är en farlig devis när lag stiftas. Lag ska fortfarande skrivas utifrån ”Om något kan gå fel så kommer det att gå fel.”